Fru talman! När jag lyssnar på ledamoten från Vänsterpartiet hör jag att hon ofta talar om klyftor och att det har blivit sämre i Sverige. Jag tog i mitt anförande och i tidigare replikskiften upp vikten av det kommunala utjämningssystemet och den grundtanke som fanns med det.

Det handlar om att stötta framför allt landsbygds- och glesbygdskommuner så att de får likvärdiga förutsättningar att kunna bedriva välfärd trots till exempel geografiska avstånd som gör det svårt att planera verksamheten och som dessutom gör den dyrare.

Jag nämnde också Malmö som ett varnande exempel på när politiken skapar sämre förutsättningar och ohållbara situationer. I Malmö är i dag till exempel 17,7 procent av befolkningen beroende av bidrag, det vill säga bidragsförsörjda, medan Sverigemedel är 11,9 procent. Så är det trots att Malmö har de geografiska förutsättningarna med infrastrukturen och närheten till Köpenhamnsregionen att skapa så goda möjligheter som möjligt för skatteintäkter, en fungerande välfärd och en struktur i sin organisatoriska verksamhet inom den kommunala sektorn för att få den att fungera så bra som möjligt.

Malmö är ingen liten kommun. Det är en stor kommun som har förutsättningar. Trots det äter Malmös del upp ganska mycket av det kommunala utjämningssystemet. Det är 6,3 miljarder, mest i Sverige, som Malmö får, och det är andra kommuner som betalar för det.

Sverigedemokraternas bild är att det är migrationspolitiken som har bidragit till att vi har de stora problem vi har i exempelvis Malmö i dag och som har skapat mycket av klyftorna. Är det också Vänsterpartiets bild att klyftorna i exempelvis Malmö beror på den förda migrationspolitiken och att det är denna som har skapat den ojämlikhet vi ser i dag?