Fru talman! Det har nu gått mer än ett år sedan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Tusentals liv har gått till spillo, familjer har slagits sönder och miljontals människor har tvingats på flykt, inom Ukraina men även till resten av Europa. Infrastruktur och byggnader har bombats sönder, och Putins armé har urskillningslöst attackerat civila mål, inklusive skolor och sjukhus.

Det brukar sägas att sanningen är krigets första offer, men det stämmer inte längre. I dagens uppkopplade samhälle med en kamera i var mans mobiltelefon dokumenteras krigets fasor och de krigsbrott som Putin och hans nickedockor gör sig skyldiga till. De kommer att ställas till svars. Frågan är bara hur snart.

Nej, ett krigs första offer är inte längre sanningen. Det är inte heller enbart alla de hundratusentals dödade och skadade. Det är de osynliga värdena som offras först - jämställdheten, yttrandefriheten, mänskliga fri- och rättigheter, kulturen, allt det som bär upp demokratin, allt det som är samhällets kärna och hjärta.

Fru talman! När vi pratar om stödet till Ukraina har vi nästan uteslutande pratat om det militära stödet. Vilken sorts pansarskott ska vi skicka? Vilka stridsvagnar? Är vi beredda att skicka svenska Jas-plan? Dessa frågor är såklart mycket viktiga och kan vara avgörande för hur snart vi kan få se ett slut på kriget. Men jag vill i dag även lyfta det andra stödet, stödet som inte väcker tidningsrubriker men som är nog så viktigt för att upprätthålla det ukrainska samhället och dess motståndskraft.

När kriget en dag är över vill vi se ett Ukraina som snabbt står på egna ben, som snabbt byggs upp både ekonomiskt och strukturellt och som är på god väg att bli medlem i EU. Resan dit är lång, men ju mer vi satsar nu på att upprätthålla demokratiska institutioner och tryck- och yttrandefrihet, arbeta mot korruption och stödja demokratibärare och kulturarbetare, desto snabbare och enklare är resan då.

Fru talman! I helgen skrev Mustafa Can en gripande artikel i Svenska Dagbladet om den ukrainske rockstjärnan och författaren Serhij Zjadan, som nu blivit något av en nationalhjälte. Zjadan menar att den ryska invasionen också är ett kulturkrig: Förutom civila, förlossningskliniker, sjukhus, ambulanser och skolor attackerar den ryska armén också kyrkor, teatrar, gallerier, museer, bibliotek och historiska monument. Målet: att utplåna allt det som format och formar ukrainarna till vad de är.

Jag citerar ur artikeln: "När ett krig bryter ut går 'tiden av'. Framtiden sträcker sig på sin höjd till nästa morgon. Varje andetag sker med ansträngning. Med skräcken och döden som vardaglig fond splittras språket."

Fru talman! Ryssland söker med precision och med ideologisk drivkraft utplåna Ukraina, som land och som kultur. Teatrar, museer och monument har inte bara råkat förstöras utan har varit direkta måltavlor för Rysslands aggression.

Kulturen och det fria ordet har en stark och viktig roll för våra samhällen och för våra tankar. Under den pågående invasionen bidrar kulturen, ordet, sången och berättandet till styrka och gemenskap. Därför är det inte märkligt att Ryssland gör vad de kan för att förminska och förstöra den ukrainska kulturen.

Det är också därför det är så viktigt att vi redan nu börjar planera för återuppbyggnaden av Ukrainas kulturliv och kulturarv, samtidigt som vi behöver fortsätta att stötta de konstnärer, författare och fria kulturskapare som fortsätter att verka - både de som är på flykt här i Sverige och de som fortsatt befinner sig i Ukraina. Vi måste stödja det fria ordet i form av fria medier i Ukraina, vi måste stödja demokratiska institutioner och vi måste stödja den ukrainska kulturen.

Fru talman! Vi behöver ha kraftfullare sanktioner mot Ryssland. Men det räcker inte. Vi måste också stoppa fossilberoendet och stoppa importen av rysk gas och ryskt uran till Europa. Samtidigt som vi har ökat sanktionerna mot Ryssland göder nämligen Europas fossilberoende kriget i Ukraina, och Sverige fortsätter att importera rysk gas - detta snart ett år efter att riksdagen röstade igenom att stoppa importen av rysk olja och gas. Det är pengar som går rätt in i Putins krigskista. Det är oacceptabelt. Vi kan inte med ena handen sätta in sanktioner och med andra handen stödja Putin genom att fortsätta att bidra till hans krigskassa.

Nu visar det sig även i dagarna att Ungern har säkrat nya gasleveranser från Ryssland. Det är både mycket upprörande och anmärkningsvärt. Det är förvånansvärt tyst från regeringens sida i denna fråga. Sverige behöver som ordförandeland i EU göra mycket mer för att driva denna fråga. Importen av olja, gas och kärnbränsle från Ryssland måste upphöra nu!

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)