Herr talman! Vi har alla nåtts av de massiva protesterna gällande parternas överenskommelse om elva timmars dygnsvila mellan arbetspassen. Jag kan instämma i att det i grunden är bra för folkhälsan och personalen att man får den vila som krävs. Men för många som arbetar dygnspass får detta konsekvenser för deras schemaläggning och vardag, och de hotar nu med att lämna sina yrken.

Sverige har tidigare tolkat direktivet från EU med förnuft, vill jag påstå. Men efter kritik har parterna stramat åt i frågan, och nya avtal är ingångna.

Inom exempelvis personlig assistans leder förslaget till att brukarnas tillvaro präglas av fler personalbyten, och för personalen blir det svårt med schemaläggning och privatliv. För personal inom ambulans och räddningstjänst ser situationen likadan ut.

Kravet kommer mest troligt att leda till ökad bemanningsproblematik inom inte minst vården, som redan är utsatt, men även inom andra yrkesgrupper som arbetar dygnspass.

Hur tänker statsministern säkerställa att vi inte får en allt tuffare bemanningssituation på grund av den nya, snävare tolkningen av dygnsvilan, som nu drabbar många yrkesverksamma som därför hotar med massuppsägning?