Fru talman! Jag befann mig på Majdan 2014 och upplevde hur människor stod upp för möjligheten att bestämma själva och hur de drev kravet att få behålla sin självständighet. Jag har övervakat val efter detta, när ukrainarna gått till fria val trots att man befunnit sig i krig där delar av territoriet blivit ockuperat. Människor har kämpat länge i Ukraina för sin självständighet och för sin rätt att få välja sin president och sin väg i livet. Det nämndes att president Zelenskyj talat här i kammaren. Jag tycker att det finns skäl att påminna om att han vann ett val efter två omgångar med en väldigt tydlig majoritet, 73 procent.

Fru talman! När jag besökte de östra delarna av Ukraina mötte jag människor som med stolthet stod upp och sa: Vi har gjort demokratin verklig. Vi har gått och röstat. Trots det ni ser runt omkring oss har vi sagt vår mening. Man hade hopp. Hopp är naturligtvis någonting som det är viktigt att man får känna igen i Ukraina - hopp om en bättre framtid, hopp om sin nation, hopp om sitt land.

Ukraina, en självständig demokrati, en stat som är medlem av FN, OSSE, Europeiska rådet och en lång rad andra organisationer, har drabbats av Rysslands brutala krig, som har pågått öppet och tydligt sedan 2014. Det är ett krig mot Ukraina men samtidigt ett krig mot den globala världsordningen, mot den europeiska säkerhetsordningen och mot oss och vårt sätt att leva.

Detta framgår när man nu hör Kreml tala om fred och fredssamtal. Då handlar det inte om Ukraina utan om den globala världsordningen. Det är naturligtvis någonting som vi måste komma ihåg. Ukraina för i dag ett krig för vår sak, för Europas sak, men också för så många människor som världen runt utsätts för förtryck av auktoritära ledare.

Det är viktigt att vi ser det som händer i Ukraina. Det ryska koloniala krig som pågår drabbar tydligt civila mål. Förskolor, teatrar, sjukhus, skolor, bostadshus - inget är omöjligt att utradera. Det man såg i Groznyj när Putin härjade och grusade staden ser vi nu i ukrainska städer och byar. Det här är krigsbrott som måste utredas. Vid sidan av den information som utskottet som nämnts inhämtat om folkmordsfrågorna har vi även fördjupat oss i krigsbrottsfrågorna, vilket också är intressant. Sverige medverkar till att samla bevis, för det är viktigt att krigsbrottslingar inte går fria. De måste möta sitt straff.

Det är därför bra att ICC har startat med att ha två utpekade brottslingar när det gäller de bortförda barnen. Men det är viktigt att det går vidare och att vi säkrar att Haag har mer att göra när det gäller de brott som begås.

Det som hände på 30-talet har omtalats som holodomor, massvälten i Ukraina. Det var någonting som man inte fick tala om. Bevis kunde inte samlas in därför att de förstördes av de sovjetiska myndigheterna och de underlydande.

Det var en verklighet som gjorde att människor i Ukraina knappt kände till detta när nya generationer kom. Man fick höra det från äldre. Det var på det sättet som berättelserna fördes vidare. Det var förbud mot att tala om det under lång tid under det sovjetiska styret.

Därför är det viktigt att vi tar upp de frågorna, sprider kunskap och ser till att vi får en debatt om detta. Historien återupprepas inte. Men det finns ändå skäl att se till att historien inte glöms bort, utan att vi har möjligheter att lära av den.

Massvälten, holodomor, som hände för 90 år sedan drabbade det ukrainska folket oerhört hårt. Det gjorde naturligtvis också att Stalins styre hade möjligheter att då ta hand om de resurser som Ukraina besitter. På samma sätt vill man i dag göra från Kreml.

När vi nu går in på det utskottet behandlar är det viktigt att vi har en samsyn och att vi understryker att vi i utskottet är eniga i synen på Ukraina. Kammaren är enig. Vi har under de här månaderna, drygt ett år, levererat elva stödpaket från Sverige. Vi kommer att göra mer. Om det är vi också eniga.

Vi ser att Ukraina måste vinna kriget och freden för demokratin, frihet och hopp för människor som lever under förtryck. Sverige och EU måste fortsatt bistå Ukraina. Det är viktigt på alla områden för att säkra att deras fajt inte är förgäves.

Vi har från Centerpartiets sida haft en motion där vi yrkar på ökade anslag och att vi ska vara mera framåtlutande. Vi vill gärna även här markera att vi inte behöver vara sist på bollen. Vi kan vara tidigare ute.

Vi har från vår sida lyft fram en del saker. Det gäller till exempel att kunna utbilda stridspiloter så att man är beredd om det skulle bli ett senare ställningstagande. På samma sätt hade man kunnat utbilda för tanks och annat. Det skulle kunna ha gjort att man kunde agera snabbare.

Det finns skäl för alla att kunna se hur vi skulle kunna vara mer framåtlutande. Vi har också skäl att lyfta fram den särskilda tribunal som måste till för att hantera aggressionsbrottet, något som ICC inte har mandat att göra.

Vi hoppas också att vi ska kunna klara återuppbyggnad med stöd av de ryska frysta tillgångarna. Jag vill tacka kollegorna från alla politiska grupper för att vi gemensamt bjuder in till ett seminarium på det temat nästa vecka i Förstakammarsalen den 19 april.

Fru talman! Det finns ett enigt yttrande. Vi får väl säga att vi står upp som en kvinna för det gemensamma yttrandet, även om vi också har ett särskilt yttrande.