Fru talman! Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig och står helt i strid med folkrätten. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Invasionen innebär att vi har ett fullskaligt krig mitt i Europa. Det utmanar den europeiska säkerhetsordningen och ställer nya krav på enskilda länder i Europa. Rysslands aggression ska inte tolereras; Ukraina måste ha omvärldens stöd.

Kreml och Putin har under lång tid styrt Ryssland i en riktning som gör att vi i dag ser en reaktionär, konservativ och patriarkal regim som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare samt agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken. I Ukraina har det i praktiken skett ända sedan självständigheten 1991. Det fullskaliga kriget är en förlängning av den ryska imperialistiska tanken att ha makt över Ukrainas folk. När korruption och maktpåverkan inte funkade blev krig det enda verktyget för den ryska regimen.

Något som har varit signifikant och viktigt för Ukraina är den svenska enigheten i stödet till Ukraina. Det visar också dagens eniga betänkande om Ukraina. Oavsett val och politiska vindar kommer Sverige och svenska politiker att vara beslutsamma i ett långsiktigt stöd till det ukrainska folket. Det handlar om såväl militärt som civilt, humanitärt och finansiellt stöd till landet för att upprätthålla välfärden och samhällets funktioner, skapa motståndskraft och bidra till militära framgångar.

Det är rätt att ge militärt stöd till Ukraina. Det handlar om ukrainarnas rätt att försvara sig mot en imperialistisk makt som vill annorlunda.

När riksdagen förra året fattade beslut om en vapenexport till Ukraina var det en extremt snabb process. Jag har aldrig varit med om något liknande här i huset. Vänsterpartiet var tydligt i vårt stöd till Ukraina. Men vi var initialt tveksamma till att skicka pansarskott. Det var ett felaktigt beslut av oss men också ett beslut som vi var beredda att ompröva, och vi har sedan dess stått bakom alla de elva stödpaket som riksdagen har beslutat om.

Jag tycker att det finns behov av tydligare säkerhetspolitiska avvägningar inför riksdagens sannolika framtida beslut om vapenexport till Ukraina. Jag är inte övertygad om att den ordning vi har i dag är bra, där besluten i väldigt stor utsträckning ses som ekonomiska frågor kopplade till budgeten snarare än säkerhetsfrågor. Rimligtvis borde vi i utrikesutskottet och försvarsutskottet yttra oss till finansutskottet innan riksdagen fattar beslut om fler stödpaket.

Jag vill också passa på att berömma den moderata försvarsministern Pål Jonson för hans svar och tydlighet kring vikten av svenskt försvar. En del partier verkar bedriva något slags lobbning för till exempel svenska Jas-plan. Svensk säkerhet måste stå i första rummet. Rysslands militära kapacitet må vara reducerad, men i luft och till havs är den fortfarande i gott skick och därigenom fortsatt ett hot mot Sverige och våra grannländer som vi måste kunna avvärja.

Vi måste såväl mot Ryssland som mot omvärlden i stort vara tydliga i vår kommunikation om att Sverige inte är en part i kriget och inte avser att vara det samt att kriget enklast avslutas om Ryssland bestämmer sig för att dra tillbaka sin militär från Ukrainas territorium. Det vore rätt beslut av Putin att fatta.

Det är tydligt att kvinnor och barn är särskilt utsatta för kriget. Omkring 7 miljoner människor är internflyktingar i landet, och ännu fler har tagit sig över gränsen. Av dem som är på flykt är enligt UNHCR så många som 90 procent ensamma kvinnor och barn. Systematiska våldtäkter har använts som metod för att utöva våld och förtryck mot de ockuperade områdena, detta tillsammans med bortrövande av barn. Många historier som har hörts om allt från påtvingade "sommarläger" till rensning av barnhem visar på systematiken i Rysslands bortförande av barn. Det är därför välkommet att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, utfärdat en arresteringsorder mot den ryska barnrättskommissionären Maria Lvova-Belova tillsammans med Vladimir Putin. En dag ska krigsförbrytarna dömas.

Fru talman! Framåt är det viktigt att internationellt ha en tydlig dialog om stödet till Ukraina och dess omfattning med våra partner, för runt om i världen lär det börja knorras om omfattningen av stödet och vem som ska betala. Om Trump, gud förbjude, skulle komma att sitta i Vita huset på nytt kan det amerikanska stödet snabbt raseras, precis som skedde på många andra platser i världen under hans senaste presidenttid.

En dag blir det fred. Vi vet inte när och hur, men fred blir det alltid. Vi svenska politiker behöver också ta debatten om freden och på vilka villkor freden ska förhandlas fram. Det ska vara Ukraina och det ukrainska folket som bestämmer när och hur de förhandlar med sin angripare Ryssland. Det är Ukraina som har blivit angripet. Det är därför de som ska bestämma villkoren för fred, inte europeiska politiker. Därför måste vi ta diskussionen med våra politiska kollegor runt om i Europa. Vi måste delta i möten som kanske inte alltid har perfekta dagordningar och förklara varför de ska lyssna på Ukraina och dess folks behov och önskningar, även när det kan innebära konsekvenser i det egna landet, såsom höjda priser, inflation och liknande.

Det är viktigt att vi också fördelar kostnaderna för krigets konsekvenser rättvist. Det är inte rimligt att Icahandlare tjänar storkovan medan vanligt folk inte har råd med mat och hyra. Regeringar i världen måste föra en omfördelande politik, så att enigheten i stödet till Ukraina består.

Vi behöver också en stark och aktiv dialog med Ukraina. Även om landet befinner sig i en extremt svår och tuff position måste vi i dialogen framföra saklig, korrekt och tydlig kritik. Det handlar om att göra det för landets bästa och för landets ambitioner om ett EU-medlemskap. Det betyder inte ett svagare stöd, utan omsorg om det ukrainska folket.

Fru talman! I betänkandet berörs också frågan om huruvida ett folkmord under 1930-talet skulle erkännas av riksdagen. Jag tycker att utskottet har landat i en väldigt klok slutsats där vi konstaterar att det inte är riksdagens sak att avgöra i frågan om det är ett folkmord eller inte. Det är forskning, akademi och domstolar som definierar grunderna för folkmord. Det vi i riksdagen kan konstatera är att Stalins terror var grym och hänsynslös. Hans politik skapade massvält och död, särskilt för de jordägande bönderna i Kazakstan, Kubanprovinsen och Ukraina. Den grymheten kommer vi aldrig att glömma utan minnas och uppmärksamma.

Jag kommer också att minnas president Zelenskyjs tal i denna kammare. Han är en av få utländska företrädare som fått tala här inne. Han påminde mig då om de gemensamma färgerna i Sveriges och Ukrainas flaggor. Båda är blå och gula.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i detta historiskt eniga betänkande.