Herr talman! För första gången på tolv år har Sverige en regering som har majoritet i riksdagen, som kan förhandla som vuxna människor, som kan lägga fram en budget som går igenom riksdagen och vinner majoritet, som kan lägga fram förslag i normal ordning, så som man brukade göra i politiken i Sverige när man visste vad man ville, och som inte leker rita-gissa-spring i politiken. Det är den stora förändringen.

När det gäller klimatpolitiken är regeringen övertygad om att elektrifiering är svaret på vår tids stora klimatutmaningar. Vi ska bli av med allt fossilt och ersätta det med ren svensk el.

I dag har vi sex svenska kärnkraftsreaktorer kvar. Den förra regeringen har ansvaret för att fyra lades ned, och hade man inte stoppat planerna på att bygga nya hade vi inte haft sex i dag utan tolv. Sverige hade då haft en helt annan förutsättning för ren elproduktion och för att se till att elektrifieringen kan genomföras. Det är den stora skillnaden.

Det som har hänt de senaste åren är att de som har lagt alla ägg i en korg och använder reduktionsplikten som enda metod att nå klimatmålen för vägtransportsektorn till 2030 fick underkänt 2019, 2020 och 2021. Det är bara om man har en bana för reduktionsplikten som gör att dieseln kommer att kosta uppemot 34 kronor litern som man har en chans att klara det.

Min motfråga är: Står Mikael Damberg och Socialdemokraterna fast vid att dieseln ska kosta ungefär 10 kronor mer per liter, för att kunna nå vägtransportmålen inom ramen för de övergripande målen?