Herr talman! Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att Sverige som land går i bräschen och att vi försöker få med oss EU i dessa frågor. Men vi kan lägga detta åt sidan. Vi måste också klargöra det som finns här hemma.

I förra veckan ställde jag en fråga till jämställdhetsministern om formkrav för fullmakter. Jag vet inte om jämställdhetsministern har sagt något annat till partikollegan Olofsgård än det svar jag fick. Hon sa att det inte är aktuellt att införa något ytterligare lagkrav på utformning av fullmakter eller att dessa ska bevittnas. Regeringen är alltså inte beredd att göra något på den här fronten.

Förstår jag ledamoten Olofsgård korrekt? Detta kanske är fråga som bereds och diskuteras inom Regeringskansliet, och det kanske faktiskt finns en diskussion inom Tidöpartierna. När kan vi i så fall förvänta oss något, det vill säga när ska jag ställa en riksdagsfråga för att kunna få det besked som Olofsgård kanske har fått av sin partikollega?

Jag förstår verkligen poängen med att det kan finnas fördelar med att inte ha formkrav för fullmakter, men statens goda intentioner att förenkla transaktioner kan ju inte ske på bekostnad av våldsutsatta kvinnor, som kan hamna i sådana situationer som det har larmats om till oss i riksdagen.

Därför vill jag nog ändå ha lite mer besked till våra väljare: Är man beredd att inte bara tala om ett förebyggande arbete på EU-nivå utan faktiskt gå från ord till handling också här i Sverige, hemmavid?