Herr talman! Ungefär hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa.

När par som är sammanboende eller gifta bestämmer sig för att gå skilda vägar ska de också skiljas ekonomiskt. Det kan vara en enkel process om de är eniga, men det kan också vara mycket långdraget och svårt om de inte är överens.

Om separationen varit oönskad av den ena maken, eller om det förekommer våld i nära relation, finns en risk att den ena parten förhindrar bodelningen och förhalar processen. Tingsrätten kan utse en bodelningsförrättare för att hjälpa till med delningen, men det bekostas med hälften var av parterna och kan vara väldigt kostsamt. Arvodet ligger på ungefär 2 000 kronor, och ofta vill bodelningsförrättaren ha betalt i förskott. Ju längre tid bodelningen tar, desto mer tjänar juristen på den. Det finns således inga incitament för en snabb process. Den rättshjälp som tidigare fanns för bodelningar togs mycket olyckligt bort av Socialdemokraterna i slutet av 90-talet, vilket innebär att den som inte har råd att betala inte får möjlighet till en rättvis bodelning om den andra parten inte samarbetar.

I dag finns inga regler för hur lång tid en bodelning får ta och inte heller tillräckligt kraftfulla konsekvenser för den som medvetet lämnar in fel dokument, vägrar att dyka upp på sammanträden eller på annat sätt gör att processen drar ut onödigt länge på tiden. Det finns ett stöd för fem timmars bodelning som tingsrätten kan besluta om i särskilda fall, men det är inte alls säkert att fem timmar räcker.

När ett par som varit sambo ska bodela är det enbart bostaden och bohaget som ska bodelas. Trots det kan bodelningen pågå mycket länge och kosta ofantliga summor. I ett fall som jag känner till tog det bodelningsförrättaren ett år att komma fram till att parterna ägde halva bostaden var, något de såklart redan visste. Processen får nu fortsätta genom lagen om samäganderätt. Det här har hittills kostat dem 138 000 kronor.

Har paret varit gifta är processen ännu mer komplicerad. Det finns exempel på bodelningar som har pågått i tolv år. Tolv år! Det är ju helt galet. "Karin", som hon kallades i reportaget i TV4 som handlade om bodelningar, bodelade i sex år till en kostnad av en halv miljon kronor. Exemplen och artiklarna är tyvärr många, och många av dem är helt horribla.

Herr talman! Bodelningsprocesser som drar ut på tiden kan innebära stora problem, framför allt för den ekonomiskt svagare parten. I relationer där det förekommer våld är det extra viktigt att det går snabbt att lämna förhållandet när man väl har bestämt sig för det. Men faktum är att bodelningsprocessen i stället kan bli en del i eftervåldet.

Ekonomiskt våld är i regel en förlängning av annat våld och utövas oftast av en man mot en kvinna genom manipulation, fysiskt våld, psykiskt våld eller hot. Syftet är att få makt över kvinnan genom hennes ekonomi. Det kan handla om att till exempel ta kontroll över någons bank-id, flytta pengar från kvinnans konto till sitt eget konto, att skaffa nya kreditkort i hennes namn som bara han har tillgång till eller att helt enkelt skriva över fordon eller andra tillgångar på sig själv. Det kan också handla om att försvåra för kvinnan att få eller behålla ett jobb genom att till exempel stänga av väckarklockan på morgonen så att hon försover sig, skära sönder däcken på bilen så att hon inte kan ta sig till jobbet eller besöka arbetsplatsen och uppträda hotfullt.

Övergreppen resulterar i att offret blir ekonomiskt låst till sin partner och beroende av honom, vilket försvårar en separation. Den här situationen begränsar självklart kvinnans möjlighet till en nystart när hon väl har lyckats lämna den destruktiva relationen.

Här kan tyvärr dagens regelverk för bodelning användas som ett våldsverktyg. Den som är fast i en långdragen bodelning har betydligt svårare att gå vidare från ett sådant övergrepp, och gärningsmannen behåller offret i sitt grepp mycket längre.

Även betänketiden vid skilsmässa måste utredas så att fler situationer kan undantas från betänketiden, till exempel när det har förekommit våld eller liknande brott mot person inom äktenskapet. Jag vill därför yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 5.

Herr talman! Glädjande nog kommer riksdagen att ställa sig bakom Sverigedemokraternas förslag om att med utgångspunkt i promemorian Några bodelningsfrågor från 2005 utreda möjligheterna till en effektivare bodelningsprocess med en rimlig bortre tidsgräns. Regeringen har också uppmärksammat problemen och uttryckt en vilja att se över lagstiftningen. Det är bra. Men eftersom frågan är så oerhört viktig går civilutskottet fram med det här förslaget till tillkännagivande för att tydliggöra hur angelägen vi anser att en förändring är och för att sätta kvinnors trygghet högre upp på dagordningen.

Det måste bli enklare för den som vill ta sig ur ett destruktivt förhållande att separera, och dagens brister i bodelningsprocessen måste lagas. På samma sätt som ingen ska tvingas in i ett äktenskap man inte har valt ska ingen heller tvingas stanna kvar i ett äktenskap mot sin vilja.

Det här tillkännagivandet är ett litet steg på vägen mot att förhindra att någon utsätts för förhalning när det gäller separation eller skilsmässa, men framför allt är det för att förbättra situationen för utsatta kvinnor.