Herr talman! Eftersom Laila Naraghi i sitt anförande apostroferade mig tänker jag att det är viktigt att försöka förklara hur vi resonerar.

Under förra mandatperioden införde vi till exempel ett barnfridsbrott inom ramen för januarisamarbetet. Jag är glad att Morgan Johansson, som då var statsråd, och jag hade den pressträffen ihop, för Liberalerna låg verkligen bakom att detta skulle ske.

Innan det skedde var Liberalerna tydliga med att när vi nu inför ett barnfridsbrott som innebär att barn i juridisk mening blir brottsoffer är det ju oerhört viktigt att man parallellt med det direkt tillsätter en utredning för att det inte ska hamna i det läge som ledamoten tog upp här, nämligen att barn tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och att mammor är förtvivlade och rädda för att lämna en relation.

Efter fyra år av kamp för att våga ta fasta på centralt viktiga frågor blev det ändå inte det gehör som jag hade önskat, även om vi lyckades genomföra många viktiga reformer. Jag uppfattade också att ledamoten från Vänsterpartiet sa att det i den utredning som nu ligger inte är riktigt tydligt när det gäller åtgärder kring tvångsumgänge.

Det här handlade också om frågan om barnets bästa, där Socialdemokraterna inte ville delta och inte ville driva på, så när vi då har dels statsrådet Camilla Waltersson Grönvall som är supertydlig, dels justitieminister Gunnar Strömmer som också är tydlig med det här känner jag att det verkar dumt att gå över ån efter vatten. Då är det bättre att aktivt jobba med dem som tydligt uttrycker att de vill göra det som jag önskade göra under hela den förra mandatperioden.

Men jag är glad att även ni har bytt fot nu.