Herr talman! Jag tackar Ellen Juntti för anförandet.

Låt mig gå rakt på sak och ta upp det ledamoten sa om det justitieminister Gunnar Strömmer nyligen anförde i ett interpellationssvar om ett stärkt barnrättsperspektiv i lagstiftningen när det gäller umgänge och vårdnad. Han menade att det är en självklarhet för den moderatledda regeringen att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktig i frågor som rör honom eller henne.

I samma interpellationssvar förband justitieministern sig att bidra till att det genomförs utbildningar för att höja kunskapen hos domstolar och andra som på ett konkret sätt ska ta till vara barnets intresse. Enligt justitieministern är det också helt oundgängligt att de som dömer och ytterst avgör dessa frågor har en ordentlig kunskap om de fall de ska ta ställning till.

Vi i Vänsterpartiet instämmer helt och hållet i detta, och därför motionerade vi om att regeringen skulle återkomma med ett förslag till ändring i lagstiftningen som innebär att de domare som ska döma i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat en särskild barnkompetens.

Hur kommer det sig att regeringen inte nådde en överenskommelse med oss i Vänsterpartiet och andra oppositionspartier som stöder vår motion om att införa ett juridiskt biträde för barn och om att de domare som dömer i mål om vårdnad, boende och umgänge ska ha förvärvat särskild barnkompetens? Varför avstyrker ni dessa yrkanden?

Det får mig att undra om ni inte hellre väntar in regeringens proposition än ser till att civilutskottet och därmed riksdagen kommer överens om något så viktigt som en förstärkning och ett säkerställande av domares barnkompetens.