Herr talman! Vi ska nu debattera civilutskottets motionsbetänkande gällande familjerättsfrågor.

Jag yrkar bifall till civilutskottets förslag.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande gällande bodelning vid skilsmässa. Regeringen bör ta initiativ för att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar. Regeringen bör även se över möjligheten att införa en rimlig bortre tidsgräns då en bodelning ska vara klar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden då regeringen redan arbetar med de frågorna.

Herr talman! Jag säger det självklara: Barnets bästa måste alltid sättas först, i alla frågor - oavsett om det gäller vårdnadstvister, brottslighet eller andra frågor. Det här är svåra bedömningar, men det ska vara självklart att barnets bästa går före föräldrarnas bästa eller andra vuxnas bästa. Så har det inte varit hittills i Sverige, men det tänker den moderatledda regeringen ändra på.

Herr talman! Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag som polis i Göteborg, och i tre år jobbade jag som barnutredare på Barnahus. Jag höll massor av förhör med barn, och vissa barns öden har fastnat i minnet.

Jag minns en liten pojke - han var sisådär sex sju år - vars föräldrar bråkade om vårdnaden. Pappan hade varit våldsam, och barnen var rädda för honom och ville inte åka till honom. Efter förhöret berättade mamman för pojken att han måste åka till pappan. Benen vek sig under pojken. Jag kommer fortfarande ihåg detta och börjar nästan gråta här, för jag tyckte att det var så jobbigt. Benen vek sig under pojken, och han föll ihop i en hög på golvet. Han låg i fosterställning och grät hjärtskärande.

Detta är alltså 15 år sedan, men jag kan fortfarande minnas hur hemskt det var att se den förtvivlade pojken. Och då är det ju inget i jämförelse med hur hemskt det var för pojken och hans mamma.

Jag kände att detta var helt fel. Jag tog socialsekreteraren åt sidan och sa att de måste stoppa umgänget. Hon sa att det var bestämt att pojken skulle till sin pappa och att hon inte kunde göra något åt saken. Jag insisterade på att detta var en akut situation och att besöket måste stoppas. Det stoppades, och pojken behövde inte åka till pappan - i alla fall inte den dagen. Hur det gick sedan vet jag inte.

Det kan vara så att jag begick tjänstefel, för jag blandade mig i socialtjänstens arbete. Men jag struntar faktiskt fullständigt i det, för ibland måste man göra det som känns rätt i hjärtat. Dessa tvångsumgängen måste stoppas, och den moderatledda regeringen kommer att agera i frågan.

Herr talman! Oavsett hur en familj ser ut ska Sverige vara ett av världens bästa länder att leva i. Familjepolitiken ska värna rättigheter och skyldigheter och vara jämställd oavsett människors sexuella läggning. Familjepolitiken ska underlätta för dem som längtar efter barn men också skydda barn genom ett välfungerande socialt nätverk när den biologiska familjen inte finns eller när det inte finns skydd på annat håll.

I det här motionsbetänkandet finns många olika förslag. De gäller tvångsäktenskap, bodelning, föräldraskap, vårdnadsöverflyttningar, framtidsfullmakter med mera. Jag kan inte ta upp allt i mitt anförande, men jag nämner frågan om bodelning i och med att vi får ett tillkännagivande till regeringen om det.

När ett par skiljer sig kan bodelningsprocessen vara besvärlig och ta mycket lång tid om parterna inte kommer överens. Det har nämnts att det i vissa fall har tagit tio tolv år om den ena parten förhalar processen - om den helt enkelt vill jävlas och fördröja processen. Under dessa år kan det vara svårt att till exempel få bolån, och det blir helt omöjligt att gå vidare i livet. Att det tar så lång tid är givetvis helt orimligt.

Justitieminister Strömmer har redan agerat i frågan. Han har bjudit in till ett rundabordssamtal om bodelningsförfarandet. Mötet kommer att äga rum den 3 maj, och alla riksdagspartier samt företrädare för olika intresseorganisationer är inbjudna.

Det är ett enigt civilutskott som står bakom detta tillkännagivande, men här behöver noteras att den socialdemokratiskt ledda regeringen inte gjorde något i frågan på åtta år. Det var också Socialdemokraterna som tog bort den rättshjälp som tidigare fanns för bodelningsprocesser. Detta har lett till att många inte har råd att betala och därför har fått en orättvis bodelning. I vissa lägen kan domstolen besluta om ekonomiskt stöd i bodelningsprocessen, men bara i högst fem timmar. Det räcker inte särskilt långt.

Herr talman! Som jag sa i början av mitt anförande pågår väldigt mycket arbete i Regeringskansliet när det gäller familjerättsfrågor. För att nämna något finns det ett betänkande som heter Tryggare hem för barn. Betänkandet innehåller bland annat förslag på hur skyddet för barnet kan stärkas när det gäller umgänge med förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning.

Detta är mycket viktigt, för inget barn ska svikas av samhället på det hemska sätt som i fallet med pojken jag berättade om tidigare. Vi har tyvärr även ett ganska aktuellt ärende i Luleå - den stackars Tintin. Ni kan ju tänka er: en åttaårig pojke som är livrädd för sin pappa och som tvingas att åka till honom helt ensam. Det är så förfärligt att jag inte vet vad man ska säga. Och pojken blir mördad. Han blev inte dödad, utan han blev mördad med våld.

Samhället kan inte svika barn på det sättet. Det måste bli en ändring. Det är så förfärligt att man knappt vill tänka på hur livrädd den lille pojken måste ha varit.

I betänkandet överväger utredningen bland annat hur man bör se på umgänge i en situation där barnet eller en förälder har skyddade personuppgifter eller befinner sig på ett skyddat boende. Utredningen lämnar också lagförslag när det gäller vårdnadsöverflyttningar. Remisstiden går ut i maj, och därefter börjar regeringen att jobba fram olika lagförslag.

Det finns ett betänkande som heter En uppväxt fri från våld. Uppdraget har varit att lämna förslag om hur man ska förebygga och bekämpa våld mot barn. Betänkandet lämnades i januari i år. Det innehåller många bra förslag, bland annat en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Arbete med detta pågår i Regeringskansliet.

Detta jobbade jag med när jag satt i justitieutskottet och hade erfarenhet från barnahusen. Jag läste i en rapport att det är väldigt olika - i hela Sverige - hur man utreder brott mot barn. På vissa ställen finns det barnahus; på andra ställen finns det inte barnahus. Det var väldigt olika, och det ska det inte vara - alla barn ska ju få samma hjälp oavsett var i landet de bor. Det är väldigt bra att det kommer en nationell strategi så att alla barn får samma hjälp och den hjälp de behöver.

Det finns också ett betänkande som heter Alla tiders föräldraskap - ett stärkt skydd för barns familjeliv. Uppdraget var att se över föräldrabalkens regler och ta hänsyn till olika familjekonstellationer. Även med detta pågår arbete i Regeringskansliet.

Det finns ett betänkande som heter Gode män och förvaltare. Där har olika förslag lämnats, till exempel att framtidsfullmakter ska kunna undertecknas digitalt. Arbete pågår i Regeringskansliet också när det gäller detta.

Utöver dessa betänkanden tas flera familjerättsliga frågor upp i Tidöavtalet. Det gäller kusinäktenskap, månggifte, fullmaktsäktenskap samt arv och testamente. Där kommer det att ske skärpningar.

Det framgår av mitt anförande att den moderatledda regeringen anser att familjerättsfrågor är mycket viktiga och arbetar hårt för att komma med lagförslag så fort som det någonsin går. Justitieministern har sagt att han ska se till att det sker utbildning av personer som på olika sätt jobbar med familjerättsfrågor, till exempel i domstolar eller inom socialtjänsten. Vem det än må vara måste det bli fler och bättre utbildningar med högre kvalitet för att höja kunskapen.

Det är en självklarhet för den moderatledda regeringen att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling.

Till sist, herr talman: Barnets bästa ska alltid vara viktigast - inte föräldrarnas bästa. Ofta får man höra att alla barn behöver sina föräldrar. Jag hörde det tusen miljoner gånger när jag jobbade med barnutredningar och när jag under många år utredde grova kvinnofridskränkningar. Då brukar jag säga: Nej, det finns massor av dåliga föräldrar. Det kan låta hårt att säga så, men så är det. De flesta är bra, och de flesta av oss är good enough, som man säger - vi gör vårt bästa och är hyfsat bra föräldrar. Det finns dock väldigt många dåliga föräldrar, och det måste man också våga säga. Man kan mycket väl älska sina barn och ändå vara en dålig förälder. Många har jag hört att föräldrarna älskar sina barn, men de kan ändå vara dåliga föräldrar. Man kan älska hur mycket man vill, men man kanske inte tar hand om sina barn.

Det kan som sagt låta hårt, men jag kommer alltid att stå på barnens sida. Inget barn ska behöva växa upp med våld. Inga barn ska heller tvingas ha umgänge med en förälder som de är rädda för.

(Applåder)

I detta anförande instämde David Josefsson (M).