Fru talman! Jag tänkte börja med att konstatera att vi alla här i dag, oavsett partitillhörighet, vill hjälpa utvecklingsländer och fattiga människor i världen. Vi vill se demokratier i världen öka, inte minska. Vi vill motverka förtryck och stödja dem som vågar stå upp mot auktoritära regimer. Vi vill se rättsstatens principer och mänskliga rättigheter få mer fokus. Vi vill också se ökad jämlikhet och att kvinnor får större möjligheter att utbilda sig i de länder där möjligheterna i dag tyvärr är begränsade.

Vi är alla överens om detta. Vad vi dock inte är överens om är hur det ska gå till och hur det ska finansieras.

Sverige har en lång tradition av att vara en stor, stabil och trogen biståndsgivare. Det är vi fortfarande, oavsett vad vissa företrädare här säger. Jag vet att oppositionen nu vrider på sig och menar på att regeringen faktiskt sänker biståndsbudgeten från 1 procent av bni till 0,88. Jag vet och hör detta. Det känns någonstans som att vi inte behöver fortsätta att älta det. Det blir bara pajkastning, och det är inte produktivt. Alla människor som lyssnar och ser på debatten har hört detta och vet detta – punkt.

Det som också är intressant är att ingen i denna kammare vet vad regeringens biståndspolitik kommer att få för resultat. Ingen här vet det. Varför ska vi döma ut den på förhand? Jag tycker att vi i stället kan konstatera att det ser ut så här i dag, och så kan vi prata utifrån det.

Fru talman! Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Jag vill ställa om den frågan: Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Är kvantitet bättre än kvalitet? Jag frågar igen: Är kvantitet bättre än kvalitet?

Denna regerings biståndspolitik kan inte utvärderas här i dag. Jag menar att svenskt bistånd fortfarande kommer att ha högt anseende internationellt, att andra länder även framöver kommer att se upp till oss och att vi fortfarande är en av världens största bidragsgivare.

Låt oss prata lite grann om fakta. Sveriges bistånd i år är 56 miljarder kronor. Det är högre än de 52,5 miljarder som biståndet landade på 2022, då biståndet var 1 procent av bni. År 2021 var siffran 51 miljarder, alltså 5 miljarder mindre än i år. Jag säger detta bara för att vi ska ha det i tanken.

Vi måste se till det globala perspektivet. Totalt sett växer faktiskt världens samlade bistånd. Sverige är också ett av de fem länder som når upp till FN:s mål om att ge minst 0,7 procent av bni i bistånd. Det är alltså bara fem länder som gör detta. Vi är ett av de länderna, och det ska vi vara stolta över. Och det ska vi ha i minnet när vi pratar här i dag.

Fru talman! Regeringen vill med den nya biståndspolitiken göra den mer effektiv, mer relevant och mer fokuserad för att på sikt nå bättre resultat. Prioriterat är humanitärt stöd, demokrati, klimatet, jämställdhet, handel, migration och Ukraina.

Utvecklingsländerna påverkas mest av klimatförändringar där fattigdom får konsekvenser för freden och bidrar till påtvingad förflyttning. Att regeringen utvidgar klimatbiståndets andel är nödvändigt och välkommet.

Vi liberaler kommer att vara noga med att biståndet sköts nu när vi har 0,88 procent. Vi var inför valet tydliga med att vi ville ha en biståndsbudget på 1 procent. Nu har vi ihop med de andra regeringspartierna och Sverigedemokraterna enats om 0,88 procent. Precis som Socialdemokraterna har vi också som mål att gå tillbaka till 1 procent, kanske till och med nästa mandatperiod när vi bildar regering.

Men vi kommer som sagt noga att följa hur biståndspengarna används och hur resultatet blir. Vi kommer också att göra vad vi kan för att se till att kvinnors rätt att gå i skola och hbtq-frågorna kommer att prioriteras.

Fru talman! Liberalerna står bakom regeringens inriktning om att marknadsekonomi skapar ekonomisk tillväxt. Ett effektivt bistånd fokuserar på marknadsinvesteringar och investeringsfrämjande åtgärder. Det borgar för gynnsamma förutsättningar för export och import.

De länder som i dag får bistånd av Sverige vill gå från fattigdom till rikedom, och de vill stärka sin egen ekonomi och tillväxt. De vill ha hjälp att utveckla handelsrelationer och på sikt gå från att vara ett mottagarland till att bli ett givarland.

Det måste ligga i allas intresse att länder som får ekonomisk hjälp själva börjar producera så att biståndet sedan kan användas på annat håll, i andra länder eller i andra regioner. Det är faktiskt bara i väldigt naiva politikers värld som Sverige kan hjälpa hela världen. Det kan vi inte. Det finns bara en plånbok, och vi politiker har ett ansvar att förvalta skattebetalarnas pengar på ett bra sätt. Vi svenskar är generösa, och de allra flesta vill hjälpa dem som har det sämre här i världen. Jag såg i en undersökning att 57 procent tyckte att vi hade en bra nivå på vår budget – kanske till och med högre. Men dessa 57 procent vill också att vi politiker sköter detta på ett effektivt och bra sätt. De vill se att biståndet används på rätt sätt. Och det ska de få göra med den här regeringens politik.

Jag har träffat representanter från flera olika organisationer i civilsamhället som jobbar med bistånd, och jag är imponerad av deras arbete, kunskap och visioner. De jobbar lokalt, och de vet vad som behöver göras för att få resultat. Inte sällan har de arbetat upp bra kontakter både med hjälparbetare och med oppositionspolitiker. Just det sista är viktigt i arbetet för demokratisering. Små partier i regimer måste få stöttning för att kunna leverera och för att på så sätt kunna visa folket att det finns ett alternativ.

Vi liberaler vill minska biståndet till multilaterala organisationer och öka det riktade biståndet till civilsamhällets organisationer. Vi tror att det ger bättre effektivitet till en mindre kostnad och inte minst med mindre administration. Vi tror även att resultatet av biståndsprojekt blir lättare att följa upp och att vi då kan lära från såväl dåliga som bra resultat.

Avräkning är någonting som vi brukar plocka upp i sådana här sammanhang, även om det kanske inte sker lika ofta nu när regeringen har bestämt att avräkningen ska stanna vid högst 8 procent av biståndsbudgeten. Jämfört med tidigare år tycker jag att det är en realistisk siffra. Som vi har hört tidigare här i dag har den ju varit högre vid tidigare tillfällen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om Ukraina. Europas och Sveriges framtid ligger just nu i de ukrainska soldaternas händer. De strider för sin frihet, för Europas frihet och för Sveriges frihet. Det får vi aldrig glömma bort. Det sker nu, i dag. Det skjuts i skyttegravar, och byar bombas. Människor dör. Det är på riktigt.

Därför får vi inte sluta att ekonomiskt, militärt, humanitärt och materiellt stödja Ukraina – aldrig någonsin. Vi måste också fortsätta att stödja det ukrainska folket och parlamentet i Kiev i deras reformarbete för att skynda på ansöknings- och antagningsprocessen till EU. Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att kosta enorma summor pengar, och där ska Sverige vara en stark bidragsgivare. Priset för Europas frihet har inget tak.

(Applåder)