Fru talman! Sverigedemokraterna har en rad förslag på förändringar för ett bättre och effektivare bistånd.

Det svenska biståndet i dag är extremt generöst, men räcker det? Nej, det gör det absolut inte. Världen är tyvärr inte perfekt, och det finns många länder med stora utmaningar på en rad olika områden. Vissa länder är katastrofdrabbade eller krigsdrabbade eller har bristande infrastruktur. Andra kan inte ens tillgodose sin befolkning med tillräckligt med mat eller rent vatten.

Hjälp behövs på extremt många platser runt om i världen. Men frågan är: Vad vill vi uppnå med biståndet? Vi har länge haft procentmål, vilket har resulterat i en oförutsägbarhet i det svenska biståndet där styrande parti inte har tagit ordentligt ansvar för förvaltandet av svenska skattemedel.

Det finns stora orättvisor och alldeles för mycket ondska runt om i världen. Men något man måste ha med sig är att hur mycket man än skulle vilja kan Sverige inte ensamt stå som borgensman för världens hela befolkning. Vi har tillsammans med andra länder i en rad olika församlingar kommit överens om gemensamma mål för hur mycket bistånd vi ska ge. Men tyvärr är det ytterst få länder som lever upp till dessa mål.

Det är viktigt att fler länder tar ett större ansvar. För även om vi skulle lägga hela den svenska statsbudgeten på bistånd skulle medlen inte räcka till för att hjälpa hela världen ur fattigdom eller för att ens ge alla tak över huvudet. Men det vi kan göra är att se över vår egen del – att de medel vi avsätter för behjärtansvärda ändamål runt om i världen faktiskt ger resultat.

Det handlar om att agera klokt och att hushålla med Sveriges ekonomi. Ska vi syssla med bistånd, och därmed använda pengar som egentligen behövs i Sverige, måste det åtminstone gå till rätt saker.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna har som bekant ingått ett avtal, Tidöavtalet. Där har vi på biståndsområdet kommit överens om några grundläggande punkter för Sveriges biståndspolitik. Det rör sig bland annat om effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till migration och att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem från Sverige när så behövs.

Samarbetet stannar dock inte där. En reformagenda är under bearbetning, där vi kommer att staka ut och konkretisera hur biståndet kan användas klokare. Mycket pengar försvinner i dag till onödiga overheadkostnader och kommer inte de behövande till del. Därför vill vi se att dessa kostnader minskar och i stället öka stödet till civilsamhället.

Fru talman! Akuthjälp är otroligt viktigt, men vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt och tänka långsiktigt.

Sverige är ett av de länder som lägger störst andel av sin statsbudget på bistånd för att hjälpa människor runt om i världen. Men om vi inte fokuserar och arbetar effektivt och ändamålsenligt med bistånd kommer det aldrig att bli tillräckligt. För att människor ska tas ur fattigdom behöver de ha egna möjligheter att upprätta välstånd. Där har demokrati och utbildning en viktig roll men också näringsliv och handel.

Fru talman! Den förra regeringen med Socialdemokraterna i toppen verkade tycka att deras sätt att hantera skattemedel var bra och förnuftigt, men faktum är att biståndet i oerhört många fall har gått till korruption. Det rör sig inte om ett fall, inte om tre eller tio, utan om hundratals projekt där pengarna hanterats korrupt. Bara under 2021 fick Sida in 303 ärenden om misstänkt korruption eller andra oegentligheter.

Detta tycker jag är tecken nog på att ett omtag måste göras. Man kan inte fortsätta i samma gamla vanliga spår bara för att man alltid har gjort det. Vi måste granska biståndet för att förbättra det och göra det så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Varje skattekrona som går till korruption är pengar rätt i sjön och en skymf både mot de behövande i Sverige som lämnas hjälplösa och mot de behövande i andra länder som hade kunnat få helt andra levnadsvillkor för alla de biståndsmiljoner som skurkar stoppat i egen ficka.

Fru talman! Biståndet behöver reformeras. De svenska biståndsmålen bör inte handla om hur mycket pengar eller hur många procent av bni Sverige som enskilt land ska lägga på bistånd. Målet måste vara att faktiskt fokusera på att hjälpa andra att bygga långsiktiga system för att ta sig ur fattigdom. Målet måste vara att bistånd inte längre ska behövas. Då funkar det inte att dutta lite här och där med biståndsmedel för att man minsann ska vara med och hjälpa till överallt och visa sig duktig. Det är inte duktigt att ta pengar från behövande i Sverige för att sedan slösa dem på ineffektiva projekt som saknar långsiktighet.

Fru talman! Sverige bör ha fokus på att hjälpa människor i de länder och regioner flyktingströmmarna kommer ifrån. Många flyktingar befinner sig i sina grannländer, som kan erbjuda säkerhet och viss samhällsservice. Dessa grannländer kan också bidra med stabilitet i området. Närheten till hemlandet gör det också lättare för flyktingarna att återvända hem och bidra till att återuppbygga sina hemländer när så är möjligt.

Det är därför i allas intresse att länder belägna runt krisområden och med en stor mängd flyktingar får generös internationell hjälp. Men Sverige, som är ett litet land, kan inte dra hela lasset ensamt. Det är orimligt att FN:s flyktingorganisation UNHCR inte har tillräcklig finansiering från det internationella samfundet. Ytterst få länder bidrar med sin avtalade del till bistånd. De flesta har glatt sett på när länder som Sverige generöst har bidragit med bistånd långt över de internationella målen för varje land. Den här ordningen är inte hållbar, varken för Sverige eller för världen i stort.

Fru talman! Som jag inledningsvis nämnde har Sverigedemokraterna en rad olika förslag på en bättre biståndspolitik, men med respekt för vårt samarbete med regeringen och det pågående arbetet med reformagendan yrkar jag endast bifall till reservation 7.