Fru talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt tidigare, och om ledamoten Weinerhall tycker att det är farsartat eller Bagdad-Bob-artat vill jag inte sänka mig till den nivån. Jag kan bara säga hur vi socialdemokrater har tänkt. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen på biståndsramen. Vi säger att man ska göra precis som vi gjorde efter 90-talskrisen, då vi sänkte biståndet till 0,7 procent och var tydliga med att målet ändå kvarstod. Även om man gör avsteg från nivån under en period kan man ha kvar målet. Det har vi nu, och det hade vi då.

Om ledamoten Weinerhall inte tror mig ger det väl något mera trovärdighet att Socialdemokraterna har gjort det här förut. Vi har bibehållit enprocentsmålet och höjt från 0,7 till 1,0 procent. Det gjorde vi efter 90-talskrisen, och det kommer vi att göra igen när vi får tillbaka regeringsmakten. Det syns i vår skuggbudget att vi tar steg mot detta. Jag kan inte säga annat än att vi kommer att göra det när vi får regeringsmakten, men ju längre det dröjer, desto större blir gapet. Gud förbjude att vi förlorar valet 2026 och inte får chansen förrän 2030! Då kommer det där gapet att bli ännu större, och det kommer att ta längre tid att återställa det.

Vårt mål kvarstår. Vi står upp för enprocentsmålet. Skiljelinjen mellan de olika partierna i Sveriges riksdag går mellan dem som har ett enprocentsmål och dem som inte har det. Moderaterna ihop med Sverigedemokraterna är de partier som rakt upp och ned säger att det är fel att ha målet att avsätta 1 procent av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning.