Fru talman! Den här biståndsdebatten börjar nästan likna en fars. Det är lite underhållande. När man sitter här och lyssnar på Socialdemokraterna kommer man osökt att tänka på Bagdad-Bob, men det är trots allt så att svenskt bistånd är alltför allvarliga saker för att låta sig göras till en fars.

Återigen fick vi höra att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Ledamoten Thorell sa i sitt anförande att man står fast vid enprocentsmålet. Hur kan det då komma sig att man inte lägger fram en budget som når upp till enprocentsmålet?

Det skiljer 0,3 procentenheter mellan regeringens biståndsbudget och Socialdemokraternas biståndsbudget. Ändå låter det när man lyssnar på Olle Thorell som att alla de gamla prioriteringarna ligger kvar. Han tog exempelvis upp neddragningarna på stödet till Burma/Myanmar. Med ett brutalt anfallskrig på vår egen kontinent och miljoner människor på flykt, där det krävs humanitär hjälp, ekonomiskt stöd, flyktinghjälp med mera, måste man ställa sig frågan vilka Socialdemokraternas prioriteringar egentligen är.

Fru talman! För mig är det ganska märkligt att allt detta sammantaget skulle rymmas inom en biståndsram som är 0,3 procentenheter större än regeringens. Där blir Thorell svaret skyldig.