Fru talman! Det blir nästan lite löjeväckande här i talarstolen. Här står Olle Thorell och försöker att påskina att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Det är ju inte sant – Socialdemokraterna har lagt en budget med 0,91 procent av bni.

När Socialdemokraterna hade chansen att visa vilken biståndspolitik man vill driva lade man fram en oppositionsbudget som inte når upp till enprocentsmålet. Det borde rimligtvis ha varit ganska lätt att göra just detta, för man hade knappast behövt vara orolig för att budgeten skulle vinna kammarens gehör. Men inte ens när man lägger fram en närapå imaginär budget verkar fantasin veta vilka gränser som finns inom Socialdemokraterna, höll jag på att säga.

Det är ju alltid så att man från Socialdemokraterna är intresserad av att diskutera utgiftsnivåer och utgiftsmål snarare än att ha en diskussion om hur vi kan se till att det svenska humanitära biståndet kan minska död och hur vi genom handel, ekonomiska reformer och upprätthållande av rättsstat och mänskliga rättigheter kan se till att länder långsiktigt inte är beroende av bistånd. Jag har inte hört någonting från Socialdemokraternas sida i någon debatt i den här kammaren under denna mandatperiod om vilket innehåll biståndet ska ha; det är bara sifferexercis i varenda debatt. Jag hade välkomnat en diskussion om vad det svenska biståndet ska innehålla och vad det ska uppnå.

Vi vet alla hur det är, oavsett om man har varit engagerad i den här församlingen i ett flertal år eller om man har varit engagerad i en kommun, en region eller ett landsting: När det finns en pengapåse som man måste sätta sprätt på i slutet av året gör man det.

Det är precis detta som händer med det svenska biståndet om man har utgiftsmål i stället för en fast ram och vetskap om vad biståndet ska användas till. Då sätter man sprätt på pengarna och är inte alltid så noggrann med vad pengarna går till.

(Applåder)