Fru talman! Jag har också en annan fråga. Den handlar om den falska motsättning som Moderaterna och hela högern numera spelar upp mellan effektivitet och storlek på det svenska biståndet.

Det finns ju ingenting som säger att ett anslag blir effektivare bara för att det blir mindre. Den logiken används inte någon annanstans i politiken än när det gäller biståndet, där detta har börjat föras fram envist av högerpartierna. De säger att de vill minska på biståndet och fokusera på resultatet och effektiviteten i stället för på storleken.

Det där är ju jättekonstigt. Biståndet blir inte effektivare av att det blir mindre. Det finns heller ingen motsättning i denna kammare när det gäller detta; det är inte så att några skulle vilja ha ett mer effektivt bistånd än andra. Alla här inne vill väl ha ett effektivt bistånd och se till att skattepengarna används på bästa möjliga sätt. Alla vill dra lärdom av exempel där svenskt bistånd inte har varit ändamålsenligt och inte har lett till önskade resultat och reformera det så att det blir effektivt. Det finns ingen här inne som är emot detta.

Skiljelinjen går mellan dem som tycker att vi ska hålla fast vid enprocentsmålet – att en hundradel av vårt välstånd ska gå till fattiga människor ute i världen och till att bekämpa förtryck och värna demokratisk utveckling – och dem som inte vill det.

Vi socialdemokrater står upp för enprocentsmålet. Vi kommer att återställa enprocentsnivån så fort vi kommer tillbaka till regeringsmakten – ju förr, desto bättre. Skillnaden är mellan dem som står upp för detta och de partier som inte står upp för det, alltså regeringspartierna. Skillnaden handlar inte om vilka som vill eller inte vill ha ett effektivt bistånd.