Fru talman! Jag håller med om att det ska vara genomtänkta strategier, att det inte ska finnas någon ryckighet i biståndet och att det ska finnas en långsiktighet och planerbarhet. Men ledamoten kanske har missat att det just nu pågår ett stort anfallskrig på vår egen kontinent med en enorm humanitär katastrof som följd. I ett sådant drakoniskt läge är det väl klart att det blir snabba förändringar i biståndet därför att resurser måste omlokaliseras någon annanstans; det tror jag att ledamoten också har förståelse för.

Ett exempel på detta är den förra socialdemokratiska regeringen, som ju drakoniskt gjorde neddragningar på nästan 50 procent av biståndet till Guatemala. Det berodde på att resurserna behövdes någon annanstans. Så är det även i år, och så kommer det nog att vara under lång tid framöver – Ukraina kommer att vara den stora biståndsmottagaren framöver.

Därför ses nu alla strategier över. Vi kommer förhoppningsvis att under det här året få se resultatet av denna översyn av alla strategier, så att vi kan se till att ha en långsiktig planering.

Att man har en ram som det ska beslutas om vart fjärde år innebär ju inte att det blir mindre ryckighet. Med jämna mellanrum ser man över alla strategier för engagemanget i det svenska biståndet. Jag ser inte alls den anledning till oro som ledamoten ser.