Fru talman! Jag håller helt med om att bistånd ska leda till att länder blir mindre beroende av bistånd. Jag är inte heller emot handel, men det måste ske på mottagarens villkor och ska inte i första hand gynna svenska företag. Det ska i stället gynna mottagaren. Det är det som är det viktiga. Det är också viktigt att det finns en långsiktighet i detta. Jag har absolut inget emot att man främjar handel – inte på något sätt.

När det gäller de migrationspolitiska målen strider det helt mot OECD:s biståndskommitté Dacs riktlinjer för hur man får använda internationellt bistånd i relation till migrationsfrågor. Vi ser på punkt efter punkt hur den politik som den svenska regeringen och Sverigedemokraterna har kommit överens om står i direkt strid med internationella regelverk. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål. Det är ju väldigt tydligt att detta inte kommer att gå att genomföra utan att det är signalpolitik ni ägnar er åt, John E Weinerhall.

Ett bra bistånd är långsiktigt och ger samarbetspartner förutsägbara villkor genom avtal som sträcker sig över flera år. Man ser till att förändringar sker i samarbete och dialog med dem som är berörda. Man gör konsekvensanalyser innan man förändrar. Man prioriterar till exempel lokalt ägarskap och håller fast vid att biståndet ska bidra till att uppfylla målet om att stödja människor som lever i fattigdom och förtryck samt prioritera och integrera arbete för jämställdhet och mot diskriminering av flickors och kvinnors rättigheter i utvecklingspolitikens alla delar. Man stärker civilsamhället.

Det är dessa saker som gör att man får ett bra och effektivt bistånd.