Fru talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för dessa frågor. Det var väldigt många saker på en och samma gång, och jag ska se om vi kan lyckas få klarhet i en del av det.

Ta exempelvis den fråga som ledamoten avslutade med, alltså den som gäller migration och export. Om svenska skattepengar ska gå till investeringar i andra länder är det väl ganska rimligt att de länderna ser till att ta ansvar för sina medborgare. Länder som inte tar emot sina egna medborgare och inte tillerkänner dem de rättigheter de har som medborgare i dessa länder begår ett flagrant övergrepp mot sin egen befolkning. De påtryckningsmöjligheter vi har från svensk sida ska vi naturligtvis också använda.

När det gäller exporten har vi fantastiska exportföretag i Sverige, och de kan genom handel hjälpa till att bygga upp de länder som behöver den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså alldeles utmärkt om våra handelsstrategier och vårt bistånd kan gå hand i hand och på så sätt öka den ekonomiska utvecklingen och utbytet i dessa länder.

Som jag inledde med måste nämligen målet med den svenska biståndspolitiken vara att fler länder ska stå på egna ben och vara mindre beroende av vår generositet och goda vilja. Vi vet att det finns ett enda recept som skapat välstånd på vår jord genom tiderna, och det är frihandel och marknadsekonomi. Jag förstår att det kanske är svårt för Vänsterpartiet att ta in det, men det är trots allt ett faktum.

(Applåder)