Fru talman! Det har varit en dyster månad för oss som oroar oss för klimatkrisens katastrofala konsekvenser. IPCC kom för några veckor sedan med sin stora syntesrapport, där de senaste årens forskning sammanfattas för oss beslutsfattare. Det är väldigt dyster läsning. Utsläppen globalt måste halveras redan 2030 för att vi ska nå de uppsatta klimatmålen.

Bara en dryg vecka senare kom Klimatpolitikiska rådet, som har till uppgift att granska regeringens klimatpolitik, med sin rapport. Även där var slutsatsen dyster läsning. För första gången på över två decennier ökar Sveriges utsläpp till följd av politiska beslut. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att bli en del av problemet.

Fru talman! Sveriges utsläpp ska ned till noll senast 2045. Detta har riksdagen bestämt, och det är en del av svensk lagstiftning. Därutöver har Sverige ett specifikt klimatmål för transportsektorn. Där ska utsläppen minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivåer.

För att klara båda dessa mål behöver vi köra mindre bil, framför allt i våra stora städer. Detta är i stor utsträckning en fråga om stadsplanering, och det kräver ett helhetsgrepp. För att minska behovet av bilar föreslår därför Miljöpartiet en rad åtgärder för att fokusera på mobilitet i stället för bilar. Vi vill till exempel att parkeringsnormen i plan- och bygglagen ska ersättas med en mobilitetsnorm och att kommunerna ska planera för mobilitet, inte bilism.

Fru talman! Vi har självfallet flera förslag som vi stöder här, men i dag vill jag yrka bifall specifikt till reservation 15, som handlar just om att kommuner ska planera för mobilitet, inte bilism.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)