Fru talman! Planering och byggande präglas i dag av bostadsbrist, bostadssegregation och ett mycket stort behov av klimatomställning, samtidigt som samhället i stort präglas av orättvisa och ojämlikhet. Vi ser allt större klyftor och alltmer av allvarlig fattigdom i ett av världens rikaste länder. Vi borde kunna bättre. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen.

Men i stället fortsätter segregation och orättvisor att öka. För första gången på två decennier har vi också en regering vars politik leder till ökade utsläpp i stället för minskade utsläpp. Detta konstaterade Klimatpolitiska rådet för bara ett par veckor sedan.

”Vi har absolut både möjlighet och förutsättningar att minska våra utsläpp” sa rådets ordförande när man släppte sin regeringskritiska rapport. Jag skulle vilja påstå samma sak när det gäller planering och byggande: Vi kan absolut bättre. Med rätt vilja och rätt politik kan vi skapa ett rättvisare och mer jämlikt Bostadssverige – ett samhälle där alla får plats, inte bara de med tjockast plånbok.

Fru talman! Vad Sverige behöver är en aktiv statlig bostadspolitik som även finansiellt bidrar till att det byggs fler miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror. Vi behöver en statlig och regional planering som vågar pressa de kommuner som i dag inte tar sin del av bostadsförsörjningsansvaret för alla invånare. Vi behöver en statlig politik som tar behovet av att renovera och energieffektivisera det befintliga flerbostadsbeståndet på allvar.

Målet för den statliga bostadspolitiken bör kort och gott vara en jämlik och hållbar samhällsutveckling – inte bara ekonomiskt och ekologiskt utan även socialt. Men något sådant politiskt ansvarstagande syns det inte mycket av från de högerkonservativa partierna.

Fru talman! Landets bostadsförsörjning är inte bara en kommunal fråga. Det är en kommunal, regional och statlig fråga.

Det regionala perspektivet i planeringen är i många delar av landet viktigt för att skapa balans, och det bör därför ha en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör bland annat kunna styra hur många bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själv eller genom annan markägare eller bostadsexploatör, och vilken typ av bostäder det finns behov av.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör snabba på införandet av regional planering i fler regioner än i dag.

Det går inte att prata om bostäder, planering och byggande utan att prata om klimatfrågan. Vi befinner oss i ett akut klimatnödläge, och omställningspolitiken måste accelerera. Bygg- och fastighetssektorn står för en stor del av miljöpåverkan och energianvändningen i samhället. Om vi ska nå de nationella miljökvalitetsmålen måste den byggda miljöns energianvändning minska.

Vänsterpartiet vill att det redan i detaljplanen ska vara möjligt att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning, konstruktion med mera. Det skulle öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande. Vi vill ändra plan- och bygglagen så att detta blir möjligt.

Fru talman! Klimatet kan inte vänta. För att samla den nödvändiga kraften måste samhället våga gå före och visa vägen genom kollektiva lösningar. Men i en tid då vi mer än någonsin behöver statliga styrmedel för energieffektivisering valde regeringspartierna i stället vid förra årsskiftet att hastigt och mycket olustigt avveckla just stödet till energieffektivisering i flerbostadshus. Det är en avveckling som är upprörande på många sätt.

Stora delar av det svenska flerbostadshusbeståndet är i behov av upprustning och energieffektivisering. Renoveringsbehovet beräknas vara akut i hela 140 000 lägenheter, och Boverket beräknar kostnaderna för renoveringar och energieffektiviseringar bara av miljonprogrammet till mellan 300 och 500 miljarder kronor. Om alla dessa bostäder energieffektiviserades skulle en enorm skillnad uppnås för hela samhället.

Ett riktat statligt stöd är helt avgörande för att åtgärda behoven, och när regeringen i det läget i stället avvecklar stödet helt kommer det självklart att slå hårt mot samhället. I synnerhet drabbar det hyresgästerna, som utan stödet kommer att tvingas stå för hela notan genom sina hyresavier. Men hela samhället är förlorare.

Fru talman! Vänsterpartiet vill återinföra ett stöd för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus. Det främsta syftet är att uppnå en effektivare energianvändning i den byggda miljön och därmed i hela samhället, men syftet är också att bidra till att hyresgäster inte ska behöva lämna sina hem på grund av chockhöjda hyror i samband med renovering och energieffektivisering.

Vi alla känner till det som kallas renovräkning, när fastighetsägarna renoverar och sedan höjer hyrorna med 100 procent. Människor som har bott i dessa bostäder i 20 år har inte råd att bo kvar och blir tvungna att lämna dem och bli hemlösa. Det är en verklighet som högern inte vill erkänna, men det är en verklighet. Det är därför många i bland annat min kommun är hemlösa i dag. De har inte någonstans att ta vägen. Så är det i ett av världens rikaste länder.

Vänsterpartiet vill ha ett samhälle för alla, för fattiga och för rika men också för personer med funktionsnedsättning. Jag säger detta på grund av bland annat det förslag som har kommit från regeringen. Vi måste fortsätta bygga ett samhälle som är fritt från diskriminering och där människor möts med respekt för varandra. Att bygga bort tillgängligheten är ett steg tillbaka.

Regeringen har gett Boverket i uppdrag att komma med förslag på försämrad tillgänglighet i studentbostäder. Som vanligt räknas allt bara i pengar. Kvadratmeter som byggs är relativt enkla att räkna i kronor, medan det är mycket svårare att sätta en prislapp på diskriminering och utanförskap. Förslagen ska vara motiverade i förhållande till byggkostnaderna och utan att kraven sänks mer än nödvändigt. Så beskriver högern uppdraget i dagens betänkande. Men var går gränsen för det som anses vara nödvändigt? När är det inte längre nödvändigt att en person med funktionsnedsättning ska ha tillgång till samhällets bostäder?

Redan i dag kan studentlägenheter byggas med en boyta på så lite som 15,5 kvadratmeter. Att minska denna yta ännu mer på bekostnad av tillgänglighet framstår som ren dumhet. Boverket har dessutom redan utrett detta tidigare, och de klargjorde då mycket tydligt att det inte är lämpligt att ändra de krav på tillgänglighet som gäller för studentbostäder. Uppdraget till Boverket känns mest som en dålig populistisk charad från en regering som inte presenterat några skarpa reformer på det bostadspolitiska området sedan den tillträdde. Man har ett desperat behov av att visa upp något, men det enda man åstadkommer är att sparka på personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Det hade varit mycket bättre om regeringen hade lagt fram skarpa förslag som kunde förbättra alla studenters bostadsmarknad. Ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder hade varit på sin plats i dessa tider. Vi vet alla att regeringens intresse för att stödja byggandet av billiga hyresbostäder rent generellt är obefintligt, men kanske kan regeringspartierna tänka sig att åtminstone stödja studenterna.

Stigande byggpriser är ett problem för alla de nordiska studentbostadsmarknaderna, men Sverige sticker ut som det enda nordiska landet utan någon typ av stöd för nyproduktion av studentbostäder. Danmark, Finland, Island och Norge har alla olika former av byggsubventioner för just studentbostäder. Kanske kan jag få höra från mina kollegor på högersidan om detta är något som de kan tänka sig. Har vi något slags stöd för studentbostäder? Jag ser fram emot att höra om det från mina kollegor.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 16.