Herr talman! Bostadspolitik vinner inga val sägs det, och den här kammaren verkar ha anammat talesättet till den grad att man i årtionden gravt misskött svensk bostadspolitik – detta oberoende av färg på regering.

Min moderata utskottskollegas påstående att enbart den förra regeringen bär ansvar är alltså inte bara historielöst utan även mindre hållfast än en schweizerost. Detsamma gäller den socialdemokratiska kollegans påstående om 400 000 påbörjade bostäder under den förra regeringens åtta år vid makten. Till och med min nioåring förstår att planprocesser tar längre tid än så.

I höstas, när jag bytte politikområde, roade jag mig med att begära ut alla utredningar inom ramen för svensk bostadspolitik. Jag blev chockad över hur många utredningar som har gjorts sedan 2006. I princip varenda centimeter av svensk bostadspolitik har utretts både på längden och bredden. Det är över 60 utredningar, herr talman – över 60 utredningar! Hur många gånger ska man behöva utreda samma saker innan man faktiskt gör något åt problematiken? Det undrar jag helt ärligt.

Samtidigt är bostadsbristen stor, och bostadsbyggandet har i princip avstannat. Världsläget, inflationen och den ekonomiska utvecklingen påverkar i hög grad bostadsmarknaden. Det är därför av avgörande betydelse för bostadsmarknadens utveckling och hushållens ekonomi att den ekonomiska politiken är ansvarsfull. Men ansvarsfullheten får inte leda till saktfärdighet eller en ovilja att agera.

Herr talman! Jag tillhör dem som har kritiserat det tidigare investeringsstödet. Det hade stora dödviktseffekter. Våra välbehövliga skattepengar gick till bostäder som skulle ha tillkommit i vilket fall som helst. Vi fyllde därmed byggherrars fickor samtidigt som vi byggde in ytterligare problem i bostadssektorn – detta samtidigt som kommuner spädde på kostnadsutvecklingen genom väl tilltagna markpriser för att fylla andra hål i den kommunala ekonomin. År 2020 drog kommunerna in 9,5 miljarder kronor, och 2021 närmare 12 miljarder. Väldigt mycket av dagens problematik i den kommunala sektorn härrör sig direkt från bostadspolitiken i stort.

Riksbanken är inte helt oskyldig i den här soppan. Kraftiga köp av bostadsobligationer finansierade byggherrars korsägande, vilket både byggde in risker i bostadssektorn och skapade en lånekarusell där många bolag är extremt högt belånade och därmed väldigt känsliga för minsta lilla ränteförändring. Ett exempel är bolagen i Malmö, där man i och med ränteökningarna begär en ny hyresförhandling direkt efter att den förra hyresförhandlingen är slut.

Man kan konstatera följande: Ingen har velat ta ett helhetsgrepp och göra nödvändiga strukturreformer i bostadspolitiken. Priset för politikens misslyckande betalar Fatima i Botkyrka men också Inger i valfri ort i inlandet.

Herr talman! Det är hög tid för en parlamentarisk kriskommission för svensk bostadsmarknad. Jag läste häromdagen att 3 000 butiker riskerar att gå i konkurs den närmaste tiden i och med den indexförändring som har trätt in på grund av inflationen.

Det är dags att vi tar vårt ansvar för våra äldre, för våra utsatta områden, för studenterna, för unga som vill ha en egen bostad – för de flera hundratusen människor som med ljus och lykta letar efter tak över huvudet. Ett eget hem – tak över huvudet och något som känns tryggt – är en del av våra grundläggande mänskliga behov.

Herr talman! Om man ska vara helt ärlig ligger mycket av bostadspolitiken utanför civilutskottets ramar och därmed också utanför betänkandet. Ränteavdraget, reavinstbeskattningen, den allmänna penningpolitiken och så vidare hanteras i andra utskott. Statens finansiella ansvar för bostadspolitiken är dock en grundläggande styrmetod för att uppnå resultat. Visst finns det saker även inom ramen för civilutskottets ansvarsområde för att underlätta bostadsbyggandet, men det tar vi i nästa debatt.

Ungefär halva Sverige är i dag klassat som statligt riksintresse. Omfattningen är för stor och ingriper på ett orimligt sätt mot angelägna behov. Därför måste riksintressena preciseras så att mindre arealer omfattas. Ett riksintresseanspråk bör som regel vara till skydd för ett område som är av just nationellt intresse snarare än en regional angelägenhet. Riksintressen bör i normalfallet inte heller användas för att skydda mark som redan är skyddad genom annan lagstiftning eller som är ianspråktagen för det avsedda syftet.

Herr talman! Som centerpartist är det en hygienfaktor att prata om byggande på landsbygden. I Sveriges landsbygder och mindre orter finns andra utmaningar än i storstadsregionerna, där höga markpriser och byggkostnader täcks av värden på färdigställda bostäder. Låga bostadspriser utanför de större städerna gör det svårt att få lönsamhet i investeringarna när fastighetsvärdet måste skrivas ned så fort huset är byggt.

Redovisningsreglerna för allmännyttiga bostadsbolag gör att det i många kommuner är svårt att bygga nya bostäder, trots att efterfrågan finns. Centerpartiet har sedan många år drivit frågan om en översyn av regelverken i syfte att finna lösningar som underlättar bostadsbyggandet i hela landet utan att kollidera med EU:s statsstödsregler. Vi anser att en utredning bör tillsättas för att föreslå lämpliga förändringar i årsredovisningslagen. Därtill behöver bland annat de statliga kreditgarantierna riktas tydligare mot svaga marknader, där det är särskilt svårt att på kort sikt få lönsamhet i nyproduktion av bostäder.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis beröra frågan om behovet av en reformering av hyresmarknaden. Hyressättningsmodellen med kollektiva förhandlingar och bruksvärdeshyra har inte lyckats åstadkomma en bostadsförsörjning som motsvarar de faktiska behoven. I stället bidrar den till låg rörlighet och inlåsningseffekter för grupper och enskilda. Samtidigt har den illa fungerande hyresmarknaden eldat på bostadspriserna, ökat hushållens belåningsgrad och tvingat människor att, med räntekänsliga kalkyler, söka sig till den ägda marknaden.

Kötiden till en hyresrätt i storstäderna är orimligt lång. De många sociala kontrakten och den alltför omfattande hemlösheten visar dessutom att modellen inte klarat av att ta de sociala hänsyn som behövs.

Systemet med förhandlade hyror har alltjämt en roll att spela på svensk bostadsmarknad. Men det måste kompletteras med såväl mer efterfrågedrivna lösningar som riktade insatser till de människor som i dag faller mellan stolarna och misslyckas med att ta sig in på bostadsmarknaden och behålla en bostad.

Herr talman! Centerpartiet och jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 24.