Protokoll 2022/23:87 Onsdagen den 12 april

ärendedebatt / Bostadspolitik
Anf. 26 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Det gladde mig – hör och häpna – att Jakob Olofsgård pratade om hyresrätter. Eftersom det är ramadan får jag väl säga: Subhan Allah!

Varje gång man pratar om att hemlösheten ökar säger Liberalerna: Om bara de hemlösa hade kunnat köpa sina bostäder hade allt löst sig. När man pratar om att det är trångboddhet säger Liberalerna: Det är trångbott för att de inte köper sina lägenheter. De måste köpa lägenheterna; då blir det inte trångbott. När man pratar om att människor är fattiga och inte har råd att köpa mat säger Liberalerna: Låt dem bara köpa sina småhus – då blir allting löst. När man pratar om pensionärer som har jobbat hela sina liv och sparat men inte får pengarna att räcka säger Liberalerna: De ska kämpa för att ha någonstans att bo – bara de sliter lite hårdare kan de köpa sin bostad. Då blir problemet löst. Alla ska köpa sina bostäder.

Jag har hört det här mantrat – sju av tio vill äga sina lägenheter. Ja, om man inte tar hänsyn till vilken inkomst människor har, vad de har för förutsättningar att välja arbete, vilka familjeförhållanden de har och tusen andra förutsättningar. Om man inte tar hänsyn till hur mycket pengar människor har kan vem som helst köpa en bostad. Det är önsketänkande som inte bygger på en verklighet. Fattigdomen ökar i dag i Sverige, även i min egen stad. Många människor blir vräkta. De flesta blir inte vräkta eller hemlösa på grund av något psykiskt problem, utan det handlar om fattigdom.

Vad har den här regeringen för förslag för att alla de som inte kan köpa eller inte vill köpa sina bostäder ska kunna ha någonstans att bo?