Herr talman! Vi står förstås bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Bra och trygga bostäder för alla är en målsättning för oss socialdemokrater. Det förutsätter en nationell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder åt alla, inte på en marknad som fungerar för bara några få. En generell bostadspolitik som riktas till alla är mycket viktig för att nå en bra balans i hela landet. När Sverige byggs, när jobben flyttar och när människor befinner sig i olika livsskeden ska de kunna välja en bostad som passar. Det är viktigt för ett avlångt land som Sverige att bygga mer och fler bostäder.

Herr talman! Jag är ny i civilutskottet och har under denna korta period försökt ta reda på så mycket som möjligt om bostadsmarknaden och bostadsfrågan och höra vad experterna säger. I mina anteckningar har jag skrivit några rader om vad bostadsmarknaden betyder för ett land.

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha en bostad. Det är viktigt att alla människor har tillgång till en trygg och säker bostad. Det bidrar till ökad trivsel och bättre hälsa för individen men också till samhällets stabilitet och utveckling.

Bostadsbrist kan leda till högre priser och ökad segregation. När efterfrågan på bostäder är större än tillgången stiger priserna. Det gör att människor med lägre inkomster har svårare att hitta bostad. Det leder i sin tur till ökad segregation. Vissa områden blir helt enkelt inte tillgängliga för dem som inte har råd.

Att bygga bostäder ger också en positiv effekt på ekonomin. Genom investeringar i byggsektorn kan fler arbetstillfällen skapas samtidigt som tillgången på bostäder ökar. Därmed faller också priserna.

En ökning av bostadsbeståndet kan även påverka miljön positivt. Om man bygger bostäder med hög energieffektivitet och förnybara energikällor minskar utsläppen. Och vi får en bättre och mer hållbar livsstil.

Sammanfattningsvis är det viktigt att bygga bostäder för att uppfylla den grundläggande mänskliga rättigheten att ha en bostad, för att minska riskerna för höga bostadspriser och segregation samt för att få en positiv påverkan på samhällets ekonomi och miljö.

Vi socialdemokrater vill se fler hyresrätter, bra bostäder för äldre, studentbostäder, klimatsmarta hus och blandade bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande segregationen. Kommunerna bör förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Herr talman! Allt det positiva som bostadsbyggande betyder för ett samhälle är utraderat av denna regering. Man kan fråga sig varför. Svaren kan bara ges av dem i denna kammare som företräder regeringen: moderater, kristdemokrater, liberaler och inte minst sverigedemokrater.

Sverigedemokraterna hade en chans att göra ett tillkännagivande till regeringen, men de sålde sig för skrivningen om Sverigehuset. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se. Det ska säkert tillsättas någon utredning medan företag vittnar om en bransch som just nu sakta men säkert går mot de tuffaste tiderna på åratal. Nu när man verkligen behöver kraftsamla ser vi inget som tyder på att regeringen kommer att ta något ansvar.

I dag kan man, som jag nämnde tidigare, läsa rubrik efter rubrik om hur svårt och tufft byggsektorn har det. Att regeringen i det läget inte kommer med några förslag är verkligen oroande. Människor kommer att hamna i arbetslöshet, och företag kommer att gå i konkurs. Dessa varningsklockor har varit kända för alla, men viljan att göra något finns tyvärr inte hos regeringen.

Herr talman! Politik gör skillnad. Vad gäller bostadsbyggande är det tydligt att det är politiken som gör skillnad. Viljan och förmågan att fatta nödvändiga beslut samt avsätta tillräckliga resurser är helt avgörande.

Under de två senaste mandatperioderna, då Sverige haft socialdemokratiskt ledda regeringar, har byggandet av över 400 000 bostäder påbörjats. Mellan 2015 och 2021 påbörjades byggandet av i genomsnitt 60 000 bostäder per år. Det är ungefär den nivån Boverket har prognostiserat att vi ska ligga på för att inte ha bostadsbrist.

Under 2007–2014, då Sverige hade moderatledda regeringar, påbörjades byggandet av endast 200 000 bostäder, cirka 25 000 bostäder per år. Även då avskaffades investeringsstödet. Historien upprepar sig alltså. Den moderatledda regeringen inledde omedelbart arbetet med att steg för steg montera ned bostadspolitiken, med lågt bostadsbyggande som givet resultat. Det skapade underskott på bostäder och har orsakat omfattande bostadsbrist. Det har tagit lång tid att rätta till denna totala avsaknad av aktiv bostadspolitik.

Vår tids utmaning är att utveckla en hållbar social bostadspolitik. Det handlar i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov. Vi måste bygga blandat. Vi måste också bygga ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Som politiker har vi ansvar för att se till att orsaken till bostadssegregationen bekämpas. Det är klart att det inte bara handlar om bostäder och byggande. Det handlar också om aktiv skolpolitik, aktiv arbetsmarknadspolitik och aktiv socialpolitik. När vi får se det från den här regeringen återstår att se.

Trångboddhet är annan fråga som måste adresseras. Den beror på en rad olika faktorer. Men de har en sak gemensam; den finns i större utsträckning i våra förorter och utsatta områden. Trångboddhet är därför en klassfråga.

Tyvärr kommer det att bli än värre. När det byggs för lite, när hyrorna blir högre, när räntorna äter upp den disponibla inkomsten och när maten är så dyr att man inte har råd att köpa den kommer trångboddheten att öka. Vi ser redan nu ökningen bland unga som väljer att stanna hemma, inte för att de inte vill flytta ifrån mamma och pappa utan för att de inte har råd eller för att det inte finns bostäder att tillgå.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om social dumpning. I går hade vi en interpellationsdebatt i kammaren om social dumpning med statsrådet Erik Slottner. Social dumpning har blivit ett fenomen; rika kommuner ser till att deras socialt utsatta medborgare ska flytta till en annan kommun. De har till och med anställda som aktivt jobbar med att söka lägenheter som sedan erbjuds dessa människor. Om man inte tar den lägenhet man erbjuds kan man bli bostadslös. Kommuner jobbar alltså aktivt med att flytta bidragsberoende mellan kommuner. Det är ett verkligt problem som måste tas på allvar.

Regeringen lägger nu ned den utredning som vi initierade och som skulle ha presenterat sitt resultat i oktober. Man visar att frågan inte är viktig, trots att flera kommuner, framför allt de kommuner på landsbygden som tar emot, vittnar om hur jobbigt det är.

Man kan fråga sig om det verkligen är i sin ordning att göra så. Vän av ordning skulle kunna säga att det inte finns någon lag som förbjuder det. Men det finns ett moraliskt dilemma i frågan. Det måste vi ta på allvar. Jag hoppas verkligen att regeringspartierna tar frågan på allvar och gör något åt detta.

(Applåder)