Herr talman! Trevligt att få delta i den här debatten för ovanlighetens skull, i en viktig fråga – hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap!

Hälso- och sjukvården behöver planeras så att situationer med många skadade kan hanteras samtidigt som vi har stora sjukdomsutbrott eller pandemier. Här ser Miljöpartiet att vi behöver dels en allmän förstärkning av vården, dels en ökad förmåga i hela vårdkedjan. En motståndskraftig vård i vardagen ger oss nämligen en bättre krisberedskap också vid allvarliga händelser.

Att säkra tillgången till sjukvårdsprodukter och övrig utrustning som skyddar personalens hälsa och säkerhet är en oerhört viktig aspekt för att förbättra arbetsvillkoren och få fler att vilja jobba kvar. För att säkra tillgången till nödvändig sjukvårdsutrustning måste det finnas en helt annan försörjningsberedskap än det gör i dag. Om det verkar vi vara överens.

Bristen på skyddsutrustning under coronapandemin ledde till stora arbetsmiljöproblem och svårigheter för personalen att utföra en god vård. Regeringen bör återkomma med förslag som innebär att det i hälso- och sjukvårdslagen uttryckligen anges att sjukvårdsprodukter och övrig utrustning ska finnas för att skydda sjukvårdspersonalens hälsa.

Herr talman! Miljöpartiet anser att staten bör ta ansvar för att bygga upp beredskapslager och tillsammans med näringsliv, kommuner och regioner säkerställa att lagerhållningen i samhällskritiska försörjningskedjor är tillräcklig för att klara kriser och krig.

Livsmedel, sjukvårdsmaterial, läkemedel, reservdelar och bränsle är exempel på varor som behöver finnas i lager för att samhället ska få tid till omställning vid störd handel. Nuvarande lagerhållning är inte tillräckligt omfattande, och ansvarsförhållandena är oklara. Lagerhållningen behöver därför förbättras steg för steg under flera decennier och hela tiden anpassas till de behov som finns i samhället.

En del lagerhållning behöver ske centralt i statlig regi, men lager behöver också finnas nära människor och verksamheter. Därför behöver offentlig sektor samarbeta med näringslivet om lagerhållning av varor som är kritiska för försörjningen. Det bör också undersökas vilka varor det går att starta eller utöka inhemsk produktion av. Att Sverige har en egen produktionsförmåga av viss materiel och vissa grundkomponenter inom medicin är nödvändigt framåt.

Regeringen bör se till att arbetet med att stärka hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap genomförs successivt så snart det är möjligt och redovisa för riksdagen hur kvarvarande förslag från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses att tas om hand.

Herr talman! Covidpandemin har på ett påtagligt sätt visat Sverige och andra länder att en stabil läkemedelsförsörjning är central för hälso- och sjukvården och folkhälsan under en samhällskris. I enlighet med utredningen och regeringens bedömning anser vi i Miljöpartiet att möjlighet till sanktionsavgifter bör införas för att säkerställa att information om kommande brist gällande ett läkemedel når de relevanta aktörerna i tid.

Samtidigt innebär förslaget om sanktionsavgift risker. Det är viktigt att avgifterna kan användas på ett flexibelt sätt i förhållande till aktörernas storlek och ekonomiska situation, samtidigt som avgifterna är tillräckligt stora för att få avsedd effekt. Det är en uppenbar risk att vissa företag kan försöka att skydda sig från risken att drabbas av sanktioner genom att helt enkelt erbjuda ett mindre sortiment.

Herr talman! Hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att ta del av och implementera den kunskap och de forskningsresultat som tagits fram inom katastrofmedicinska centrum för att stärka beredskapen i hela vårdkedjan. Vi ställer oss också positiva till att kunskaperna ökar inom katastrofmedicin genom att göra det till en obligatorisk del i grundutbildningen för personal inom hälso- och sjukvården.

Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 april.)