Herr talman! Jag instämmer med ledamoten Karin Rågsjö i att marknaden verkligen är en naturkraft. Jag skulle kanske till och med säga att den är världens åttonde underverk. Det är otroligt vad fri och sund konkurrens kan leda till i en värld där vi ständigt försöker göra saker bättre och bättre och skapa nytta och värde för varandra. Så är det i liberala demokratier, där man bara kan tjäna pengar genom att faktiskt skapa en nytta för någon annan, så att transaktioner uppstår.

Men det är också som ledamoten säger att en naturkraft inte bara kan flöda fritt som älven, utan ibland behöver man reglera och justera den för att man vill nå vissa mål och vissa politiska ambitioner. Det är detta man gör på läkemedelsmarknaden.

Vi ser att det finns problem med att information inte flödar fritt. Därför inför vi möjligheten till sanktionsavgifter för att vi ser att marknaden inte i alla delar alltid kommer lika snabbt till den slutsats som vi ser är nödvändig.

Vidare kan man nämna att vaccinet som läkemedelsbolagen tog fram inte bara byggde på ett år av forskning kring mRNA utan på 50 år av samlad kunskap från olika aktörer som sammanfogas till något nytt. Det är otroligt och häftigt, och jag hoppas att vi i den här kammaren kan vara överens om att inte anamma den amerikanska kulturdebatten om att alla läkemedelsbolag är onda, för så är ju inte fallet i Europa. Här finns läkemedelsbolagen till för att sätta nya produkter i handen på patienter, och det ska vi låta dem göra om de uppfyller de krav som vi ställer vad gäller kontroll.