Herr talman! Jag tackar Denis Begic för frågan.

Jag och Denis Begic har en rätt liknande samhällsbild. Det finns människor som är utsatta och som behöver hjälp och stöd från regeringen och samhället för att kunna skapa sig en trygg tillvaro. Det är ju en trygg tillvaro som det handlar om, och jag menar att en bostad är ett sätt att få en trygg tillvaro.

Jag tror att alla i denna kammare är överens om att det inte finns någon quickfix i denna fråga. Det är långa processer för att kunna skapa nya bostäder. Vi kan hjälpa till att skapa möjligheter genom att dessa processer blir mycket kortare. I en situation med höga priser för att bygga en bostad och höga priser för att hyra en bostad tror jag att det finns finanspolitiska åtgärder man kan vidta, men det är inte sådant som ligger på det bostadspolitiska området. Vi måste se till att det finns möjlighet att bygga bostäder när det vänder – så fort som möjligt.

Precis som David Josefsson sa i sitt anförande gäller det att ha enkla regler. Vi måste se till att det finns byggbar mark och att kommunerna och bostadsbyggarna är i startgroparna när det vänder igen.

Handen på hjärtat: Det är ingen som tror att vi kan vända detta på en eller två månader, utan vi måste se till att ekonomin blir stabil för Sverige och för medborgarna och därefter försöka att hitta ett sätt att öka bostadsbyggandet igen. Jag tror inte att vi ska ge människor villfarelser om att det går att lösa den kris som just nu råder i bostadsbyggandet med bostadspolitiska mål, utan vi måste jobba mer långsiktigt.

Jag menar att staten, länsstyrelserna och kommunerna måste ta ansvar. Jag har tidigare pratat rätt mycket om planeringsbonus, och jag har pratat om att länsstyrelserna ska kunna tala om var man ska kunna bygga bostäder. Men detta är inte någon quickfix, utan det tar längre tid. Det måste vi kunna vara ärliga och säga.