Fru talman! Christian Carlsson säger i talarstolen att ambitionen med hela propositionen är att öka läkemedelstillgången. Det finns väl inte en människa i det här landet som inte vill öka läkemedelstillgången; pandemin har ju visat att det har funnits uppenbara bekymmer på ett antal områden.

Problemet är att de förslag som läggs fram riskerar att ha den rakt motsatta effekten i ett läge där man inför sanktionsavgifter på mellan 25 000 och 100 miljoner kronor. Det är sanslösa belopp, som man till och med skriver in i lagen. Tittar vi på andra länder som har genomfört detta ser vi att det har fått rakt motsatt effekt.

I till exempel Nederländerna, som har sanktionsavgifter på en betydligt lägre nivå, har detta fått effekten att företagen drar tillbaka läkemedel. En del läkemedel i Sverige säljer för kanske 100 000 kronor, och riskerar företaget då en sanktionsavgift på miljontals kronor drar man såklart slutsatsen att man bör dra tillbaka läkemedlet – eller också hamnar man i den andra änden, det vill säga sitter och anmäler risk för att läkemedel kommer att fattas inte bara för de läkemedel där man tror att det finns en risk utan även för väldigt många andra.

Beroende på att man lade sig för högt i Nederländerna ledde alltså detta till att antalet läkemedel minskade med 5 procent. Trots det berör Christian Carlsson inte med ett ord den oerhört tunga kritiken från tunga aktörer på området.

Min fråga till Christian Carlsson är därför: I och med att man har genomfört detta i Nederländerna, med betydligt lägre sanktionsavgifter än de 100 miljoner kronor regeringen föreslår, och det har fått effekten att antalet läkemedel har minskat med 5 procent – vad gör man från regeringens sida för bedömning av hur mycket detta kommer att minska läkemedelstillgången i Sverige? Den kommer inte att öka, som Christian Carlsson säger.