Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!

Det som skiljer oss åt är att jag inte tror att man kan uppnå samma resultat med mindre resurser, speciellt inte med en utveckling som vi nu ser går åt helt fel håll. Om vi inte hade haft klimatförändringarna, om vi inte hade stått på andra sidan av en stor pandemi och om vi inte hade haft Rysslands invasion av Ukraina hade vi möjligtvis kunnat skruva lite på det, för då hade vi haft extremt mycket bättre förutsättningar.

Nu har vi oerhört dåliga förutsättningar, för att tala klarspråk, vilket kräver mer resurser och mer engagemang. Detta behöver inte utesluta att man effektiviserar eller ser över det. Det är klart att man alltid måste se till att man gör rätt saker i den tid man befinner sig i och att man har rätt verktyg på plats.

Vi tror att det är avgörande att vi nu ökar ambitionerna i klimatbiståndet och att vi ökar ambitionerna för kvinnors rättigheter, representation och alla delar, för vi vet att kvinnor är förändringens möjliggörare. Ju mer vi satsar där, desto snabbare når vi de andra målen i agendan. Om vi inte satsar på klimat kommer vi inte att ett enda mål, för då kommer vi att ha otroligt svårt att få någon utveckling alls.

När det kommer till näringslivet och fattigdomsbekämpningen är det helt rätt att vi ökade garantiinstrumentet mycket när vi satt i regeringen. Vi satsade också mer på Swedfund för att de skulle kunna verka. Det är regeringens skrivningar om hur man vill utöka detta och göra på andra sätt som väcker många frågor hos oss. Vi ser där, som flera varit inne på tidigare i dag, att det inte utgår från behoven på marken. Men om detta är tydligt och klart är det klart att bistånd allena inte kan lösa världens utvecklingsproblematik. För detta måste det till ekonomisk utveckling.