Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för frågan! Jag ska ge ett rakt och klart besked: Jag kommer alltid att rösta för en bra politik inom biståndsområdet och inom alla andra områden. Om regeringen, mot förmodan måste jag tyvärr säga, lägger fram en väldigt bra produkt kommer vi naturligtvis att stödja den. Vi har gemensamma intressen och vill ofta samma sak. Vi tror bara på olika sätt att komma dit.

Jag tror inte att ett bra sätt att stötta en mer jämställd värld är att dra undan all politik, alla instruktioner och alla planer för att få detta på plats och lyfta ut det i världen. Att dra undan det tror jag inte leder till mer jämställdhet. Men om det kommer en politik från regeringen som tydligt visar hur vi ska stärka jämställdheten och jobba med detta är jag naturligtvis beredd att stödja den vilken dag som helst. Det är politiken som är det viktiga.

Ledamoten tog upp den gemensamma resa som vi precis gjorde till Ecuador och som jag tror lärde oss båda mycket. Den visade hur otroligt viktigt civilsamhället är. Man måste jobba med människor nära marken och med en kapacitet och kunskap att verka just där. Därför är det lite sorgligt att se att regeringen nu lägger fram en ekonomisk biståndspolitik som inte stöder civilsamhället.

Civilsamhället behöver också FN:s organisationer för att kunna hålla ihop och vara ett skelett. Även där skär regeringen ned, så jag skulle vilja bolla över frågan till Katarina Tolgfors: Hur ska regeringen kunna lägga fram en politik som når målen när man drar in på alla ben som skulle kunna bidra till detta?