Fru talman! Jag är inte riktigt nöjd med svaret som sådant.

Vi vet ju vad Vänsterpartiets politik har lett till i de länder där den har prövats fullt ut. Ni har fortfarande kvar i partiprogrammet målet om planekonomi och socialisering av näringslivet, tror jag. Vi har sett skräckexempel på vad det leder till bra många gånger genom historien. Ingen biståndsbudget någonstans i världen kommer nog att räcka till för att reda upp den humanitära katastrof som införandet av ett sådant ekonomiskt system på bred front skulle innebära.

Det finns inte ett enda exempel i världen på att bistånd allena har lett till att utrota fattigdom. För att prata långsiktighet finns det länder som Sverige haft ett väldigt långt engagemang i – vi pratar många decennier, kanske 50, 60 eller till och med 70 år – utan att vi sett de resultat som bistånd allena möjligtvis kan leda till.

Ledamoten var inne på mänskliga rättigheter, och mänskliga rättigheter är något jätteviktigt. Vi pratar om korruptionsbekämpning och att se till att rättsstatens principer respekteras och om att uppmuntra dessa länder att införa marknadsekonomiska reformer med fokus på handel och så vidare.

Tack och lov, får väl ändå sägas, att Sverige ännu inte har sett en rent vänsterpartistisk biståndspolitik och att vi inte har haft Vänsterpartiet i regering, med ett avgörande inflytande över biståndet! Det räcker med att gå till Vänsterpartiets egen partianknutna biståndsorganisation Vänsterns Internationella Forum för att få en hint om hur ett sådant bistånd skulle kunna se ut. Då pratar vi absolut inte om mänskliga rättigheter utan om stöd till ganska skumma, revolutionära, väpnade organisationer som har noll respekt för mänskliga rättigheter.

Men Lotta Johnsson Fornarve blir fortfarande svaret skyldig. Hur ska vi se till att få en ekonomisk utveckling i den del av världen som i dag är beroende av svenskt bistånd?

(Applåder)