STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Nu blandas många olika begrepp ihop. Jag tror att vi måste reda ut det lite.

Återvandring handlar om personer som har tillstånd att vistas här men som känner att de inte kommer till sin rätt och därför vill återvända till sitt hemland. Det finns stöd att få för det. Men det gäller personer som har rätt att vistas här.

Om vi i stället pratar om personer som inte har rätt att vistas här är det bland annat personer som inte har legaliserat sin vistelse, det vill säga kommit hit utan att ge sig till känna. Det är i sig problematiskt, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv, vilket jag lyfte upp inledningsvis. Men det handlar också om personer som gett sig till känna, fått sin asylansökan prövad men fått beslut om att de inte har skyddsskäl.

Man ska inte blanda ihop det med personer som fått beslut om hinder för verkställighet, som Frida Tånghag också var inne på. Om man av olika skäl inte kan utvisas till exempelvis ett hemland finns det möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet. Då har man också rätt att vistas här i landet.

Det som informationsplikten tar sikte på är personer som inte har rätt att vistas här och som är en del av ett växande skuggsamhälle. Den här regeringen och samarbetspartiet kan inte bara stå bredvid och titta på medan det växer och människor far illa.

Jag och Frida Tånghag håller egentligen med varandra om en stor del av problembeskrivningen. Sedan landar vi i diametralt olika uppfattningar. Så är det kanske när man är moderat respektive vänsterpartist. Jag instämmer helt i Frida Tånghags beskrivning av att människor far väldigt illa i skuggsamhället. Men jag förstår inte slutsatsen när det gäller ett barn som har fått sina asylskäl prövade och där man har landat i att barnet inte har asylskäl. Varför ska myndigheterna då stötta en illegal uppväxt här i landet, i skuggsamhället? Är det verkligen för barnets bästa? Jag betvivlar verkligen det.

Jag tror att det absolut bästa för barnet är att man följer det beslut som har fattats i en rättssäker process av myndigheter, ofta även av domstol, och återvänder till det land som man ska utvisas till för att bygga upp ett nytt liv där. Föräldrarna har en mycket långtgående skyldighet att följa det beslutet, för att värna sitt eget barns bästa.