Herr ålderspresident! Statsrådet adresserar skuggsamhället. Att befinna sig i det så kallade skuggsamhället och leva som papperslös innebär att leva i otrygghet. Papperslösa tillhör samhällets mest utsatta. Men att vara papperslös är inte detsamma som att sakna giltigt pass eller id-handling.

Ingen människa är illegal. Man har enligt lag rätt till sjukvård, och barnen har rätt att gå i skola. Det är rättigheter som i många fall även i dag är svåra att förverkliga, på grund av rädslan att bli upptäckt. Därmed blir varje kontakt med myndigheter för att söka hjälp, ta del av det offentliga eller anmäla ett brott förknippad med risk. Det är en rädsla som kommer att öka. Fler kommer att hålla sig undan i större omfattning. Man kommer att avstå från att söka nödvändig vård, och barn kommer att hållas hemma från skolan.

Det skuggsamhälle som statsrådet ska bekämpa kommer att växa. Fler människor kommer att löpa större risk att bli utnyttjade över hela skalan. Det handlar om alltifrån prostitution till att bli lätta byten i arbetslivskriminalitet eller organiserad brottslighet.

Herr ålderspresident! Många av dem som kommer att få betala för regeringens förslag är barn. Det är barn som har fötts och vuxit upp som papperslösa. Det börjar bli tjatigt att säga att barnkonventionen nu är lag i Sverige. Men det behöver tydligen upprepas. Barnkonventionen tar inte hänsyn till om man är asylsökande, papperslös eller bofast och svensk medborgare. Om man bor i Sverige och är barn har man rätt till utbildning. Men ju längre tiden går desto mer verkar det som att barnkonventionen ska underordnas all annan lagstiftning i Sverige.

Linjen som går ut på att skrämma i väg asylsökande från Sverige genom att ge otrygga och otillräckliga levnadsförhållanden, låg ersättning och undermåligt boende uppmuntrar inte till återvandring. Detta har Röda Korset slagit fast genom långvarigt arbete med frågan. Det förverkar bara förtroendet för samhället och myndigheterna. Skuggsamhället kommer inte att stävjas av detta. Det kommer att växa och bli ännu djupare.

En annan parameter som måste belysas är att alla inte kan utvisas. Det handlar om statslösa och andra personer som saknar land att utvisas till eller tas emot av. Det visar rapporter från både Delmi och Riksrevisionen.

Att vara papperslös är ett tillstånd som vi som land har skapat och som vi kan avhjälpa. Men det gör man inte med lagar som vänder människor mot varandra och som skapar strukturer där förtroende och tillit rivs sönder. Ett sådant samhälle är bara rättslöst och otryggt.

Med anledning av det skulle jag vilja veta vilka fakta statsrådet har som stöd för att lagen kommer att få den effekt som statsrådet säger.