Herr ålderspresident! Det jag inte förstår är hur statsrådet den 17 november kunde tycka att utredningen skulle komma med värdefulla tillägg och att det var viktigt, för den 22 december är frågan plötsligt borta från bordet, och detta utan att till exempel en sådan sak som kommunala bostadsbidrag har utretts. Det är ett sätt man skulle kunna lösa detta på. Hade kommunerna med stark arbetsmarknad och bostadsbrist velat hantera det hade de kunnat betala bostadsbidrag. Men det handlar inte om det. Det handlar om att de här kommunerna inte vill ha dessa människor i sin kommun. Och så bidrar de till en förstärkt segregation genom att skicka dem till kommuner där det redan finns utmaningar med arbetsmarknad och med bostäder av sämre kvalitet. Så är cirkusen igång. Men detta vill statsrådet inte ha svar på, och därför läggs utredningen ned.

Jag känner inte statsrådet, så jag ska inte tvivla på hans intentioner. Statsrådet tycker kanske att det här är en viktig fråga. Men hans kollegor i regeringen gör det inte, utan de har kört över statsrådet och lagt ned hans utredning.

Hur man än vrider och vänder på det blir statsrådet skyldig svaret på frågan: Vad ska statsrådet göra för att stoppa detta problem? Det är ett gigantiskt problem. En lösning skulle kunna vara att bygga fler bostäder, men där har statsrådet också blivit överkörd genom att investeringsstödet har slopats. Det är 8 miljarder som försvinner där bostäder kan byggas, bland annat i kommuner som skulle kunna hantera detta om de har kommunala bostadsbolag. Men dessa svar vill statsrådet inte ha, för utredningen är nedlagd.

Svara på frågan! Varför bedriver statsrådet medvetet en politik som spär på segregationen?