Herr ålderspresident! Tack för svaret, statsrådet!

En stor utmaning på svensk arbetsmarknad är att det finns en stor missmatchning mellan lediga jobb och kompetens, det vill säga att vi har en obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Trots att Sverige nu riskerar att gå in i en lågkonjunktur finns det många lediga jobb, och arbetsgivare runt om i landet har svårigheter att rekrytera personal med rätt kompetenser. I mars anmäldes 150 000 nya lediga jobb till Arbetsförmedlingen, och samtidigt är arbetslösheten hög - drygt 340 000 personer är inskrivna vid Arbetsförmedlingen.

Denna obalans, eller dåligt fungerande matchning, på arbetsmarknaden påverkar arbetslösheten, sysselsättningen och inte minst kompetensförsörjningen negativt. Det höjs nu röster från kommuner och från det privata näringslivet som kräver att politiken på nationell nivå inser allvaret och agerar. Bland annat skriver Teknikföretagen att situationen är allvarlig och att lösningen på kompetensbristen borde toppa regeringens att göra-lista.

Vi har i dag som sagt en kompetensutmaning i hela Sverige - men i synnerhet i norra Sverige, där arbetsgivarna skriker efter arbetskraft. De kommuner där behoven är som störst gör allt för att bli attraktiva. Fackförbundet Unionen skriver i en ny rapport att sex av tio arbetsgivare i Norrbotten och Västerbotten inom fem år kommer att få sin kompetensförsörjning påverkad av den stora industriexpansionen i regionen. Av arbetsgivare som redan i dag påverkas upplever nio av tio att expansionen har gjort det svårare för dem att behålla anställda, skriver Unionen i sin rapport.

Detta ställer som sagt krav på arbetsmarknadspolitiken att klara av två saker samtidigt. Dels behöver kompetensförsörjningen förstärkas så att företag kan expandera och konkurrera på en tuff världsmarknad, dels behöver de som står längst från arbetsmarknaden rustas så att de kan försörja sig genom arbete.

Båda dessa uppgifter ska Arbetsförmedlingen klara av, och det fina är att resultatet blir som bäst om Arbetsförmedlingen får tillräckligt med resurser. Men om man gör som SD och regeringen, nämligen skär ned på Arbetsförmedlingens resurser, blir resultatet tredubbelt dåligt. Det blir dåligt för arbetsgivarna, dåligt för de arbetslösa och jättedåligt för samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan låta besvärligt att klaga på att SD och regeringen drar ned på Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Men den första smällen kom 2019, då riksdagen röstade för M, KD- och SD-budgeten, som innebar en drastisk neddragning av Arbetsförmedlingens resurser. Den budgeten tvingade Arbetsförmedlingen att varsla en tredjedel av de anställda och skära ned på arbetsmarknadspolitiska resurser. Sedan dess har högerpartierna i Sveriges riksdag tävlat i att minska resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Kort sagt: Om vi ska klara av klimatomställningen och kompetensförsörjningen till de stora industrietableringarna i bland annat norra Sverige krävs det politisk handlingskraft. Staten måste hålla i taktpinnen för att stödja regionerna och kommunerna i kompetensförsörjningsfrågan, som är en utmaning för regionerna och kommunerna var för sig att klara av. Kompetensförsörjningen kräver som sagt en kraftsamling.

Med anledning av detta vill jag fråga om statsrådet Johan Pehrson tänker vidta några konkreta åtgärder för en nationell kraftsamling kring den kompetensutmaning vi har i dag - eller inrätta någon typ av kriskommission, vilket inte minst efterfrågas av industrin.