Herr ålderspresident! Att livslångt stå utanför arbetsmarknaden leder till utanförskap, inte minst ekonomiskt, oavsett om man aldrig har fått chansen eller om man på grund av sin funktionsnedsättning är livslångt beroende av samhällets stödsystem för sin försörjning.

Det är svårt att veta exakt hur många människor som skulle kunna arbeta om de fick chansen. Oavsett vilket är de som har tittat närmare på problemet överens om att glappet är alldeles för stort. Det är ett glapp som innebär att flertalet personer med funktionsnedsättning i Sverige lever i ekonomisk utsatthet, rent av i fattigdom, med mycket små eller inga ekonomiska marginaler utöver det absolut nödvändigaste.

Sverige har antagit konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och i artikel 27 ställs krav på att personer med funktionsnedsättning ska ha lika möjligheter att skaffa sig ett arbete. Därför är denna debatt jätteviktig. Här får statsrådet möjlighet att berätta vad regeringen har för avsikt att göra för att fler individer med funktionsnedsättning ska få förutsättningar att bidra till sin egen försörjning genom arbete.

Jag saknar konkreta förslag eller lösningar som bidrar till att öka den ekonomiska tryggheten för individer med funktionsnedsättning.

Jag vill återigen tacka interpellanten för att han lyfter upp en viktig fråga.