STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ministern vet mycket väl att det inte var det jag sa. Men jag och Socialdemokraterna har ingången att den bästa kränkningen är den som aldrig sker.

Ministern och, överraskande nog, även Robert Stenkvist sa här alldeles nyss att den nya skoltypen ska syfta till att tillgodose elevers behov av stöd. Det är det som är meningen. Då behöver ministern i stället förklara hur det förhåller sig till de befintliga bestämmelserna om särskild undervisningsgrupp och för den delen resursskolor, som ju båda finns till för att tillgodose elevers behov av särskilt stöd.

Varför behövs det ännu en typ av skolor? Och om det nu behövs, varför vill ministern inte göra det här ordentligt? Reglera då den typen av skolor, och se till att det finns möjlighet att inrätta den typen av skolor hos alla huvudmän där det finns elever som skulle behöva det!

Grundskolan i Sverige har över 850 huvudmän. Av Liberalernas vallöfte om 250 miljoner blev det 50 miljoner i ett riktat statsbidrag. Jag måste påpeka det uppenbara: Vill man få effekt av den här reformen är den summan löjeväckande låg.

Hemma i Älvsbyn, där jag är lokalpolitiker och har jobbat som rektor, har vi knappt tusen elever i grundskolan. Det brukar göra att omkring en tusendel av ett statsbidrag kan förväntas hamna hos oss. I det här fallet vill det säga 50 000. Även om man räknar in medfinansieringskravet är det bara 100 000 per år. En lärartjänst kostar mer än det femdubbla. Hur ska Älvsbyns kommun kunna inrätta jourskolor med en sådan finansiering? Eller det kanske inte är meningen att alla Sveriges skolhuvudmän ska ha möjlighet att inrätta den nya skoltypen, vars lov Lotta Edholm sjunger i talarstolen?

Jag skulle säga att det här är ansvarslöst. Utgångspunkten för den här reformen har varit tre olika idéer om hur man kan sortera ut elever som beter sig normbrytande. De tre olika idéerna är definierade på olika sätt av de politiska partierna som bestämmer, och ingen kan riktigt lista ut vad de menar. Regeringen utreder inte frågan och verkar inte ha någon ambition att klarlägga hur behoven ser ut eller vad de nya sorteringsskolorna ska syfta till.

I stället glider regeringen liksom odefinierat in i en reform och inför ett anorektiskt statsbidrag som i bästa fall kommer att kunna ge lite finansiering till vissa, stora skolhuvudmän - Lotta Edholms Stockholm, till exempel. Tanken att systemet ska vara enhetligt därför att eleverna i Älvsbyn har samma plikt och rätt att utbilda sig som eleverna i Stockholm eller Malmö eller Åmål fäster ministern inte särskilt mycket vikt vid med ett sådant här förfarande.

Om nu ministern känner sig säker på att elever kommer att få stöd i sitt lärande i den här underfinansierade, icke reglerade skoltypen, varför ska då elever i Älvsbyn ha sämre möjligheter än elever hos de större skolhuvudmännen?