Fru talman! Tack, statsrådet, för ett engagerat inlägg!

Det är dock skillnad på engagemang och vilja och faktiska pengar i budgeten. För att konkretisera tänkte jag ta fjällräven som exempel. Fjällräven är en av Sveriges mest hotade arter. Det finns nog ingen som kan titta på en fjällräv och inte känna ett engagemang och ett ansvar för att vi ska bevara den. Men den här regeringen har dragit ned på posten som handlar om åtgärder för hotade arter, precis de pengar som måste till om vi ska kunna uppfylla det globala avtalet.

Fjällrävarna är så pass hotade att de behöver stödutfodring. Hade de varit många fler hade det varit en del av den naturliga processen att inte alla överlever. Just hotade arter som fjällräven behöver dock stödutfodring. För att stödutfodra behövs pengar som kan gå till helikoptrar för att komma till de här otillgängliga platserna. De pengarna finns inte i budgeten. Därför får ideella krafter och WWF betala mellanskillnaden.

Detta är ett väldigt konkret exempel på hur regeringen sviker de arter som är mest hotade i Sverige.

Sedan kan man prata om pengar hit och dit och vilken regering som har gjort vad, men jag tror inte att det finns någon tvekan om vilka som verkligen har drivit på i vattenfrågorna. Isabella Lövin är ett välkänt namn i de kretsarna. Hela den diskussion vi har om bottentrålning ligger ju Miljöpartiet bakom via ett tillkännagivande. Det är väl fint att man vill ta vid och fortsätta det arbete som vi har initierat.

Ska man komma till rätta med den utrotning som pågår rakt framför ögonen på oss här i Sverige måste man också börja prata om vad vi ska göra åt kalhyggena.

Jag är naturvårdsbiolog i grund och botten, fru talman. Det är dessa frågor som har gjort mig politiskt engagerad. Jag har sett hur stor differensen är mellan vackra ord och verkligheten. Tar vi inte tag i de stora strukturella problemen, vilket det globala avtalet efterlyser, rinner tiden ut för många av våra arter. 400-500 arter är direkt hotade och rödlistade på grund av kalhyggen. Kalhyggena är olönsamma för den privata ägaren. De är dåliga för vattenkvaliteten; de förbrunar och förgiftar vatten. De är dåliga för klimatet. Ser man ett kalhygge är det ett före detta ekosystem man ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi inte gör någonting beräknas alla värdefulla gamla naturskogar i Jämtland vara borta om tio år. Det som skulle behövas är att skyndsamt skydda de sista ur- och naturskogar som finns kvar i Sverige och att sluta avverka i blindo, vilket sker i dag. I dag har Skogsstyrelsen bara sex veckor på sig att hantera ett ärende; därefter är det fritt fram att avverka.

Vi behöver en regering som förespråkar ett skifte i brukningsmetod från gigantiska kalhyggen till småskaligt och hyggesfritt. Vi behöver också se till att denna näring omfattas av miljöbalken.

Jag har, fru talman, inte så höga förhoppningar på regeringen med tanke på hur den har agerat, till exempel i frågor som har kommit från EU. När det har pratats om skogsstrategin och restaureringsstrategin har man satt klackarna i backen. Men jag vill ändå fråga miljöministern: Är hur vi avverkar skog någonting som miljöministern kan titta vidare på och kanske ompositionera sig i så att regeringen kan börja förespråka och främja hyggesfria skogsbrukningsmetoder?