Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att finansministern och jag är överens om en sak, nämligen att inflationen måste bekämpas. Inflationen är inte bara skadlig för svensk ekonomi, den slår också extremt hårt mot hushållen.

Att inflationen ska bekämpas innebär dock inte att finansministern kan gå och sätta sig på läktaren och titta på medan hushållen kämpar för att få vardagen att gå ihop. Riksbankens främsta uppgift just nu är att bekämpa inflationen, men även regeringen har ett ansvar. Det ansvaret handlar om att säkerställa att ensamstående mammor kan sätta mat på bordet och att inte ett enda barn ska gå hungrigt till eller från skolan. Det handlar om att se till att den ekonomiska krisen inte leder till nedskärningar i skolan eller till längre vårdköer i ett redan tufft läge.

Det är ingen lätt uppgift. För att det ska gå ihop krävs det att politiken orkar och förmår att prioritera.

Jag brukar lyssna när finansministern beskriver vad hon gör för hushållen. Jag antar att det kommer i nästa inlägg. Då brukar hon säga att man har gett 40 miljarder i stöd till hushållen på olika sätt. Det hon inte brukar nämna är att stora delar av de förslagen är socialdemokratiska reformer som nu förlängs eller byggs på. Hon nämner också väldigt sällan att hon i denna reformagenda lade 13 miljarder kronor på att sänka skatten för de mest välbeställda i vårt samhälle, i ett läge där matköerna till Stadsmissionen växer.

Vi har presenterat en lång rad förslag under den här vintern: tillfälligt höjt barnbidrag, en elräkningsakut, elstöd för hela landet, ett intäktstak för elproducenter så att de exceptionellt höga vinsterna kan återföras till hushållen i större utsträckning samt en förlängning och förstärkning av tillägget i bostadsbidraget till barnfamiljer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om hushållens ekonomi

Vi har krävt att regeringen ska sätta press på livsmedelsbranschen genom att kalla livsmedelsjättarna till samtal, genom ett uppdrag till Konkurrensverket och slutligen genom att tillsätta en priskommission för matpriser för att se till att det inte blir familjerna som tvingas bära en oskäligt stor del av kostnadskrisen och samtidigt se till att matpriserna minskar i takt med att insatsvarorna nu blir billigare.

Hushållens situation är akut här och nu. Vi ser hur breda grupper, barnfamiljer och ensamstående mammor har svårt att sätta mat på bordet. Civilsamhället larmar om att helt nya grupper söker stöd för basala saker som mat och kläder, förvärvsarbetande som helt enkelt inte får lönen att räcka till. Marginaler som tidigare var små är i dag obefintliga. De buffertar som byggts upp under goda år är slut. Den dystra sanningen är att det kommer att dröja innan utvecklingen vänder.

Då krävs det besked: Kommer regeringen och Sverigedemokraterna att agera så att inget barn tvingas gå hungrigt eller sluta med fotbollsträningen för att föräldrarna helt enkelt inte längre har råd, eller kommer de att fortsätta att passivt titta på?