Fru talman! Vi lever i ett land fullt av naturälskande människor. Vi är många som söker lugnet i naturen och som finner tillvaron otillräcklig om vi inte får möjlighet att spendera tid i skogen – för lugnet i skogen är svårt att finna någon annanstans.

Vi är många som gör vad vi kan för att vårda och värna vår natur, och för många är detta starkt kopplat till just jakten, som vi debatterar här i dag. För många är jakt en viktig del av livet. Det är mycket mer än bara ett fritidsintresse – det är en del av en livsstil.

Jakten ger människor möjlighet att komma nära naturen och samtidigt göra en viktig insats för naturvården. Jakten bygger broar mellan generationer, skapar samhörighet och för en viktig del av vårt gemensamma kulturarv vidare. Jakten är en viktig del av livet på landsbygden och, fru talman, även en viktig del av förvaltningen av sunda viltstammar. Den är en viktig del av naturvården. Den insats den svenska jägarkåren gör förtjänar att lyftas.

Med jakten och viltvården följer viktiga insatser för den biologiska mångfalden. Det handlar om att hålla vildsvinsstammen i schack och att förvalta älgstammen på så sätt att betesskadorna begränsas samtidigt som det finns tillräckligt många älgar att skjuta för att kunna ta hem mat från skogen.

Det handlar om att hålla viltstammarna på en bra nivå så att trafikolyckorna inte blir för många och att bistå med eftersök när olyckan väl är framme.

För mig personligen är jakten starkt förknippad med att det finns söndagsstekar att tillaga och med trevlig samvaro över en god måltid.

Listan med exempel kan göras lång, men jag ska inte förlänga den här debatten mer än nödvändigt.

Jag tillåter mig dock att uppehålla mig något vid just den där söndagssteken, vid viltköttet. Viltkött är ett alldeles ypperligt livsmedel; det är nyttigt, gott och hållbart. Och det är en resurs som vi kan utnyttja på ett bättre sätt.

I den tid vi lever i behöver vi tänka nytt och använda våra gemensamma resurser klokt. Vi behöver tillvarata de livsmedel som finns på ett bra sätt. Här finns det många drivna entreprenörer som gör viktiga insatser. De tänker nytt och driver på utvecklingen, och de jobbar med kött från vilt som man inte alltid nödvändigtvis tar hand om som mat.

Ett spännande exempel, fru talman, som jag för ett tag sedan fick ta del av är en entreprenör i södra Sverige som förenar sina stora intressen i livet, jakt och matlagning. Han jobbar med att ta till vara kött från vildgäss. Gässen skapar stora problem för jordbruket i området, och därför jagar man dem. Detta kött är ofta en outnyttjad resurs. Här görs alltså ett arbete med att förädla köttet till goda maträtter – ett spännande arbete att följa och en viktig väg som fler behöver slå in på.

Just detta sätt att tänka – att ta ett problem och skapa möjligheter – är en viktig ingrediens i arbetet med att skapa en mer hållbar livsmedelsförsörjning. Och det är ännu ett exempel på hur entreprenörer och företagare driver utvecklingen i samhället framåt.

Fru talman! Jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.