Fru talman! Jag kan väl börja med den fråga jag inte hann svara på i mitt tidigare inlägg, nämligen hur vi tänker om den utredning som har kommit.

Det finns delar i den utredningen – jag tror att vi har förtydligat detta i betänkandet – som kan gå att använda i det fortsatta arbetet, men det finns också delar vi kanske inte kommer att gå vidare med utan där vi faktiskt löser saker på ett annat sätt. Den utredningen kan vi nog alltså använda några delar av när vi jobbar vidare, får vara svaret på den frågan.

Sedan är det ju så att företagen är fria att etablera sig i vilket land som helst. Om vi har dåliga vägar och höga bränslepriser här, om vi saknar ordentliga förbindelser till våra hamnar så att det inte går att få ut gods och annat och om man ser stora omstruktureringar, lågkonjunktur och annat – ja, då tittar företagen självklart på om de ska vara kvar i Sverige. Det är kanske väldigt miljövänliga företag som finns i Sverige och som producerar produkter som är väldigt miljövänliga, men vi riskerar att de flyttar utomlands och hamnar i en annan lagstiftning än den vi har i Sverige.

Vi vill ha kvar företagen i Sverige. Vi vill att de ska kunna jobba vidare här. Då är kravet ofta att de kan ha bra förbindelser till sina företag, fru talman, och därför räcker det inte med järnväg. Precis som jag sa är lastbilarna en av nödvändigheterna för att det faktiskt ska fungera i Sverige. Det är bara att titta på kartan; det förstår alla.

Fru talman! Jag vill också ta upp den förhoppning Daniel Helldén har om att de utländska chaufförerna faktiskt skulle tanka av vårt dyra bränsle när de kan ta med sig eget, billigare – som i det här läget dessutom är sämre. Det är nog att vara lite väl förhoppningsfull, för så ser inte deras affärsidé ut.