Herr talman! Tack för frågan, Kjell-Arne Ottosson! I dag kan vi ditt namn.

Jag kan bara säga att den här frågan verkligen har diskuterats på många olika sätt och att det funnits olika krafter, bland annat i många av viltdelegationerna, när det gäller hur man ska hantera den.

Jag tror att det finns ett väldigt starkt förtroende i vårt parti för att försöka förvalta viltet så lokalt som möjligt. Vad det handlar om är att försöka bevaka den geografiska särart som vi har i det här landet. Det ser ju väldigt olika ut i norra delen och i mellersta delen och i södra delen av Sverige. Därför är det klokt att vi på olika sätt försöker se till att förvalta åtminstone klövviltstammar så lokalt som möjligt.

Jag känner inte till det som skedde 2015, kan jag ärligt medge, men under min tid i Sveriges riksdag har vi jobbat med den här frågan och haft stor enighet i den.

Sedan är det ju så, herr talman, att man inte ändrar på de här frågorna så lätt. Man måste försöka diskutera dem i olika sammanhang.

Vi har diskuterat bland annat klövviltsförvaltningen i älgskötselområdena. Det kan också vara en ekonomisk fråga att få medlemmar att ta på sig ett ännu större uppdrag än i dag. Men min övertygelse är att om vi tar den här dialogen med både markägare och skogsfolk och även jägare och jägarkåren kan vi hitta en bra lösning, för det handlar om att få till ett fungerande samspel i framtiden.