Herr talman! I dag ska vi debattera jakt och viltvård. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3, Stärkt lokalt inflytande i viltförvaltningen.

Jag vill också tacka min företrädare i talarstolen, Emma Nohrén, för en fin beskrivning av jakten som så mycket mer än bara skottögonblicket.

Jag har också jagat i hela mitt liv, och jag tänkte använda min tid i dag till att fokusera bland annat på det viktiga samspelet mellan markägare och jägarkåren. Det går inte att ha en debatt i dag utan att debattera rovdjurspolitiken. Jag tänkte även diskutera jaktetiken och viltvårdande insatser. Det här är mycket viktiga frågor för mig som jägare.

Herr talman! Under många år har vi haft ett stort fokus på älgen och betesskador på framför allt tallungskog och tallplanteringar. Denna diskussion och detta fokus har lett till att viltvårdsdelegationerna runt om i landet har fokuserat mycket och entydigt på att minska älgstammen, med ambitionen att få en kraftigt minskad mängd betesskador på framför allt tallungskog. Vi har bildat älgförvaltningsområden med extra stort fokus på att minska älgstammen, och vi kan konstatera att utifrån perspektivet att minska älgstammen har vi verkligen lyckats. I dag har generellt sett över landet älgstammens storlek minskat med nära 35 procent, och på sina håll betydligt mer.

Frågan är då om denna minskning av det för många så viktiga viltet och skogens konung älgen i motsvarande grad har lyckats minska betesskadorna, som var själva andemeningen med denna fokusering på ett viltslag. Skogsbolagen ser en liten minskning av skador på tallungskog, men för att uppnå målen krävs enligt skogsbolagen en fortsatt kraftig minskning av älgstammen.

Älgen har för många en helt egen identitet och ett stort och viktigt värde för dess unikum i vårt land, vilket lockar många turister, och är för många jägare den viktigaste anledningen till att man både jagar och jobbar med viltvård. Utan älgen i våra skogar förlorar Sverige som land ett unikt och mycket viktigt viltslag.

Herr talman! Vi socialdemokrater skulle vilja utöka och fördjupa älgförvaltningsområdenas uppdrag till att innefatta samtliga klövinslag och inte bara fokusera i sitt uppdrag på älgen. Vi tror på samverkansgrupper där markägare och jägarkåren tillsammans resonerar och informerar varandra om de olika problem och skador som kan uppstå när olika sorters viltslag kraftigt växer och orsakar problem avseende både jordbruket och skogsbruket. Vi anser också att det i olika delar av landet finns problem med växande viltstammar när det gäller kronhjort, dovhjort och vildsvin. Inom flera geografiska områden ökar dessa viltslag kraftigt, vilket naturligtvis innebär risk för stora skador på både jordbruk och skogsbruk.

För att lyckas skapa en balans mellan fodertillgången och storleken på viltpopulationen krävs en bättre och djupare dialog mellan markägare och jägarkåren som kan bidra till en bättre förståelse och därmed en klokare förvaltning av viltet samt förhoppningsvis även en större förståelse mellan samtliga dessa viktiga intressen.

Därför, herr talman, anser vi socialdemokrater att det finns all anledning att gå vidare med förslaget om en gemensam klövviltsförvaltning med stort regionalt och lokalt inflytande.

Herr talman! När det gäller den viktiga rovdjurspolitiken är det som alltid en balansgång mellan gynnsam bevarandestatus och det faktum att det ska vara möjligt att bo och leva i hela landet samt ha möjlighet att bruka gårdar och hålla tamdjur någorlunda fredade från alltför stora rovdjursangrepp.

Det finns en stor majoritet i Sverige för att bevara de rovdjur som i dag finns och existerar i vår miljö. Men det finns också stor frustration och rädsla bland både jägare och jordbrukare som bor och lever och verkar nära våra stora rovdjursstammar, inte minst när det gäller vargen.

Vi ser att vargstammen kraftigt ökar och att dess utbredning i landet blir alltmer omfattande. Vi har nu konstaterade revirhävdande vargpar från Skåne i söder till Jämtland i norr, och antalet individer kommer troligtvis inom en mycket snar framtid att passera 500 stycken.

Herr talman! För att få till långsiktig acceptans för vargen måste vi kunna förvalta detta rovdjur på ett rimligt sätt och hålla antalet vargar inom rimliga gränser. Därför är det angeläget att regeringen fortsätter och intensifierar arbetet med att få till en förflyttning av vargfrågan från EU:s art och habitatdirektivs bilaga 4 till bilaga 5, vilket skulle innebära att vargen är ett förvaltningsbart vilt som vi i Sverige själva har möjlighet att förvalta.

Vi socialdemokrater anser även att det är viktigt att ändra förutsättningarna för tillståndsgivning vid skyddsjakt. Processen för att få möjlighet att skydda sin tamboskap från angrepp måste bli betydligt enklare och mer effektiv. Därför är det avgörande att man förenklar skyddsjakten, vilket jag tror även kommer att leda till större acceptans för vargen i hela landet.

Herr talman! Den svenska jaktfolkrörelsen är bland de äldsta folkrörelserna i vårt land. Den har varit och är organiserad i Svenska Jägareförbundet sedan 1830. Att man organiserade den svenska jägarkåren handlade inte i första hand om att underlätta och skapa bättre förutsättningar för att fälla mer vilt, i alla fall inte inledningsvis och på kort sikt. Tvärtom handlade det om att skapa förutsättningar för en viltförvaltning i hela landet som tar hänsyn till viltets förutsättningar och utmaningar för att därmed skapa hållbara viltstammar av rådjur, kronhjort och älg, som vid denna tidpunkt var nästan utrotade.

Att den svenska jakten haft och har ett stort förtroende hos allmänheten är helt avgörande för att vi även fortsättningsvis ska kunna utöva denna viktiga och folkliga tradition. Därför är det av yttersta vikt att vi även framgent när vi diskuterar och beslutar om jaktlagar, jakttider och olika hjälpmedel för jakten på olika viltarter alltid har viltets bästa för ögonen.

Vi socialdemokrater vill värna den svenska jakttraditionen samt en etisk jakt som säkerställer viktiga avbrott i jakten där viltet får möjlighet till reproduktion och vila. Vi måste även vara noga med att olika hjälpmedel, exempelvis mörkersikten vid vildsvinsjakt, är så pass säkra och av så hög kvalitet att jägaren tydligt kan säkerställa att rätt sorts vilt fälls och fälls på ett humant och effektivt sätt.

Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att dagens jakt- och viltvårdsförvaltning i vårt land i huvudsak fungerar mycket väl. Orsaken till det är jag övertygad om är den långa traditionen av samarbete och samverkan mellan Svenska jägareförbundet och dess medlemmar och staten, där flera viktiga uppdrag i nationens intresse utförs av Jägareförbundet och dess medlemmar. Jag hoppas verkligen att det förtroendet kommer att fördjupas och inte förbrukas.

(Applåder)