Fru talman! I dag hanterar vi utskottsbetänkandet Samhällets krisberedskap. Det är en viktig fråga som sträcker sig över många horisonter, alltifrån cybersäkerhet och räddningstjänst till SOS Alarm.

Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater står bakom våra reservationer. Men jag väljer utifrån tidseffektivitet att yrka bifall endast till reservation nummer 3.

Fru talman! Vi går in i en ny period av vad samhället behöver prövas emot. Vi har en stärkning av totalförsvaret, och civilplikt ska införas.

Många komponenter ska klaffa för att det ska ge samhället den krisberedskapsförmåga som krävs för att säkerställa Sveriges invånares trygghet vid olika händelser.

I det nuvarande säkerhetspolitiska läget med erfarenheter från Ukraina och kringliggande EU-länder ser vi tydligt hur krig i ett land direkt skapar kriser i andra länder. Det är migrationskriser, elkriser och försörjningskriser.

Detta ställer krav på civilsamhällets egen krisberedskap under båda korta och intensiva utmaningar där kraftsamling, mobilitet samt verkan är av yttersta vikt. Men det gäller tillika långa och utdragna händelser som kräver redundans, uthållighet och långsiktig planering även om samhället i sig inte befinner sig krig.

Herr talman! Ett flertal civila aktörer kommer att behöva rustas och utbildas för att nå den dimension som efterfrågas. Många av dessa aktörer kommer att behöva en personalutökning för att skapa en sammanhållen motståndskraft och kunna möta naturkatastrofer, hybridhot och, i värsta fall, ett fullskaligt krig.

Sverige som nation behöver kunna möta upp olika scenarier som kommer att behöva samordnas mellan statliga myndigheter, kommuner, regioner och länsstyrelser. Alla dessa delar är helt väsentliga för totalförsvarets förmåga i händelser av katastrofer eller krig.

Herr talman! Det civila försvaret håller nu på att anpassa sig efter den förändrande omvärlden, och många utmaningar ska mötas i fredstid med sikte på att dimensioneras för krigets krav. Når vi förmågan om krigets krav för samhällets krisberedskap kommer vi också att kunna hantera översvämningar, snöoväder, skogsbränder och cyberangrepp.

Sjukvård inom regionen och räddningstjänst inom kommunen är first responders – aktörer som är avgörande för att kunna hantera kommande kriser. Båda dessa har i dag en utmaning i att bemanna sina ordinarie verksamheter i ett normalläge. Vid höjd beredskap samt i ett läge med gråzonshändelser kommer dessa verksamheter att behöva ha en uthållighet.

Herr talman! Räddningstjänsten behöver kunna vara närvarande i hela Sverige, och det måste finnas förutsättningar för detta. Det betyder att det ansvar som nu ligger på kommunerna för att leverera i samordning med MSB och möta den efterfrågan som finns nationellt kommer att kräva åtgärder.

Herr talman! Ungefär två tredjedelar av bemanningen av svensk räddningstjänst består av deltidsanställda brandmän – räddningspersonal i beredskap. Vid mer än hälften av landets brandstationer bemannade med deltidsbrandmän råder bemanningssvårigheter, vilket hotar tillgången till effektiva räddningsinsatser. Så står det i MSB:s årsredovisning.

Räddningstjänsten och dess personal, både heltidsanställda och deltidsanställda, har en central roll. För att få en bra effekt av räddningsinsatsen kommer en god personalförsörjning att vara helt avgörande samtidigt som det är viktigt att kompetensutveckla och utbilda nuvarande anställda.

Det är viktigt att även deltidsanställda får möjlighet till den typen av kompetensutveckling. Men det handlar också om att öva och utföra kvalificerade uppgifter för att skapa och bibehålla kompetens.

Herr talman! För att få en effektiv verksamhet behövs materieltillgång och möjligheter att öva. Här finns behov av övningsfält, skolor och övningsanläggningar, då räddningstjänster behöver utöka sina förmågor med fokus på civil beredskap. Ett exempel är ökad nederbörd, som medför fler ras och skred.

Detta innebär att räddningstjänsterna behöver stärka sin basförmåga. En sådan förmåga är till exempel NUSAR, MSB:s nationella förstärkningsresurs för urban sök och räddning, som är särskilt utrustad och tränad att söka efter och rädda människor vid räddningsinsatser med kollapsade byggnadskonstruktioner orsakade av till exempel naturhändelser, olyckor, terrordåd eller krig.

Erfarenheterna från Ukraina påvisar också att hanteringen av oexploderad ammunition och mass casualty-incidenter under fullskalig konflikt ställer ytterligare krav på räddningstjänsten. Men det gäller även tillgängligheten till skyddsrum för just räddningspersonalen för att kunna söka skydd då strid eller fientlig bekämpning pågår.

Herr talman! För att räddningstjänsterna ska kunna möta upp alla utökade förmågor och sin infrastruktur och tillväxt behöver ledning och styrning vara tydliga. Framförhållning och planering av förutsättningarna för att realisera det önskande målet är av vikt då kommuner och kommunalförbund ska budgetera samt planera verksamheten.

Här finns mer att efterfråga, och förutsättningarna i Sverige ser olika ut för de olika räddningstjänsterna. Det handlar om alltifrån vad som innefattas i deras upptagningsområde rörande specialiserade förutsättningar, som till exempel hamnar, kärnkraftverk och stora städer, till omfattande skogsområden. Här spelar också de lokala rekryteringsförutsättningarna en stor roll för att man ska kunna ha en fungerade verksamhet.

Sammanfattningsvis, herr talman, ser vi socialdemokrater att det finns möjligheter att stärka räddningstjänsten och att ge kommunerna och regionerna förutsättningar att klara samhällets krisberedskap.

(Applåder)