Fru talman! Offentlighet, sekretess och integritet är viktiga principer i en demokrati eftersom de bidrar till att upprätthålla öppenhet och utkräva ansvar och är ett skydd för individens rättigheter och friheter.

Frågor om sekretess och integritet är ständigt levande i den offentliga debatten. Det är svåra frågor med svåra avvägningar. Är det rätt att genomsöka allas kommunikation på en plattform i jakt på ett fåtal som begår avskyvärda pornografibrott, eller riskerar vi då att kränka oskyldigas rätt till privatliv? Behöver vi stå upp för barnets rätt till integritet?

Var går gränsen för vilka personliga data som någon genom en enkel sökning ska kunna få tillgång till, och hur gör en enskild individ som inte vill att den personliga informationen ska vara tillgänglig bara ett par knapptryckningar bort? Kan polis och socialtjänst samverka för att hindra unga människor från att hamna i klorna på gängkriminella, eller hindras de av sekretess att utbyta nödvändig information?

Framför allt den senare frågan har fått stort utrymme i debatten under senare år. Många utredningar har också startats. Utredningar där samarbetet mellan myndigheter för att exempelvis värna den enskildes rättssäkerhet och hälsa eller möjligheten att bekämpa brott behöver vägas mot skyddet för den personliga integriteten. Från Liberalernas sida har vi varit pådrivande för att få dessa utredningar till stånd. Det behövs ett förändrat synsätt när det gäller sekretess när det handlar om unga i riskzon för att socialtjänst och polis ska kunna samverka och allra helst samhandla för att motverka den oroväckande trend vi ser där vuxna kriminella rekryterar och tvingar mycket unga personer att begå grova våldsdåd. Att inte kunna agera på grund av sekretess är ett svek mot dessa ungdomar.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten utmanar inte bara vår syn på sekretess och samverkan mellan polis, skola och socialtjänst. Den utmanar även synen på sekretess i välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem, då vi ser att dessa utnyttjas av den organiserade brottsligheten för att finansiera dess verksamhet. Kraven på myndigheters tillgång till information och möjlighet att utbyta information om enskilda personer och företag för att minska felaktiga utbetalningar ökar.

Frågan om individens integritet behöver ständigt bevakas när nya verktyg införs. Likaväl som röster höjs i debatten för att privata företag har en mer omfattande tillgång till personlig information än tidigare, mycket tack vare den digitala tekniken, och att det finns risker med det, exempelvis risk för bedrägerier, kan det föreligga risk för omotiverad övervakning eller missbruk av personlig information även från myndigheters sida.

Integritetsskyddsmyndigheten, Imy, konstaterar i en rapport som släpptes nyligen att de flesta svenskar känner sig trygga med hur myndigheter använder personuppgifterna medan en tredjedel oroar sig för hur företag använder personuppgifterna samt att hälften avstår från digitala tjänster för att de är osäkra på hur personuppgifterna ska användas. Imy konstaterar även att få har kännedom om hur dataskyddsförordningen fungerar och om hur man som enskild faktiskt kan skydda sina personuppgifter. Här krävs, som flera andra har varit inne på, ett informationsarbete, inte minst bland de grupper som är särskilt utsatta när det gäller bedrägerier, exempelvis äldre eller personer med funktionsnedsättning.

Offentlighet, sekretess och integritet

Fru talman! I ett öppet och fritt samhälle krävs transparens och skydd för den personliga integriteten likaväl som verktyg för att upprätthålla lag och ordning. Det är därför av yttersta vikt att diskussionen om sekretess, integritet och offentlighet ständigt är pågående och att varje förändring vägs och balanseras utifrån alla perspektiv. Detta är frågor som berör oss dagligen i vår vardag, och det kan påverka vår tillit till samhället ifall vi inte lyckas hitta den rätta balansen.

Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)