Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Riksdagens arbetsformer, och jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 under punkt 10. Jag vill samtidigt passa på att understryka att denna reservation kommer från en motion som faktiskt inte bara rör arbetet här i riksdagen, utan den rör arbetet i politiska församlingar på alla nivåer.

Vi som arbetar politiskt har en hel del regler att hålla oss till. Men efter ett val, när ett nytt styre utses, när majoritet och opposition bildas och när den politiska vardagen sedan tar vid, utgår en stor del av det politiska arbetet från praxis. Det gäller oavsett politisk nivå, såväl när arbetet sker på kommunal som på regional eller nationell nivå. Det innebär att vi såväl här i riksdagen som i kommuner och regioner runt om i landet delar upp ordförandeposter mellan oss och även fördelar andra former av inflytande mellan oss enligt oskrivna regler. Det sker oftast med respekt för de politiska motståndarna.

Att det mesta i det politiska livet bestäms genom praxis är på många sätt beundransvärt och ger en värdefull flexibilitet till våra demokratiska institutioner, men det finns också risker med att förlita sig för mycket på praxis. Efter valet i höstas har jag nåtts av oroande signaler från flera håll i landet. Det är signaler om att förtroendevalda som hamnat i oppositionsställning på kommunal eller regional nivå inte får möjlighet till den insyn som krävs för att verka aktivt och granskande i sin roll. Det är högst bekymmersamt, och man kan undra om det inte finns skäl att överväga om det regelverk som styr det politiska arbetet räcker till för att garantera sådant som en livskraftig opposition, något som ju i sin tur är en förutsättning för en livskraftig demokrati.

Vi i Centerpartiet tycker att det är hög tid att fundera över detta och se över regelverken. Vi vill att en parlamentarisk kommitté tittar på hur beslut fattas i riksdagen för att se hur praxis kan formaliseras och på så sätt genom lagstiftning skydda bland annat oppositionens roll. På liknande sätt vill vi se en utredning som i nära samråd med regioner och kommuner undersöker om behovet också finns på regional och lokal nivå, och hur det behovet ser ut, så att vi kan hitta lämpliga regelverk som man är tvungen att hålla sig till.

Fru talman! En annan sak jag önskar lyfta upp är det dagliga arbetet här i riksdagen och hur vi i praktiken utför det. Arbetet styrs av att vi riksdagsledamöter regelbundet sammanträder på plats i Stockholm, något som även Per-Arne Håkansson uppehöll sig vid. Men arbetet i den egna valkretsen, som för flera ligger långt härifrån, utgör en stor och viktig del av riksdagsuppdraget. I det arbetet fångar ledamoten upp frågor på hemmaplan för att kunna omvandla dem till frågor och förslag i riksdagen. En riksdagsledamot har en hel del förväntningar på sig hemifrån om att företräda valkretsens väljare och lyfta det lokala och regionala perspektivet.

Dialogen med medborgare i den egna valkretsen är en viktig del av riksdagsuppdraget, och den demokratiska legitimiteten för vårt valsystem bygger på att det finns ledamöter från hela landet och att de inte bara representerar sitt parti utan även sin landsända.

Under pandemin blev riksdagen tvungen att tänka om vad gäller hur arbetet i praktiken skulle utföras. Anpassningen till rådande omständigheter var ju inte unik för riksdagen utan gällde i många sektorer. Det pandemin visade var att det går att ha fler möten och utföra fler uppgifter på distans än vad vi nog tidigare hade föreställt oss.

Om det gavs större möjligheter att få utföra mer av sitt riksdagsuppdrag på distans skulle detta uppmuntra och underlätta för fler att söka sig till uppdraget. Man behöver kunna kombinera det liv man har på hemorten och de förväntningar man har därifrån med det arbete som ska utföras på plats här i Stockholm. Vi i Centerpartiet vill därför att det görs en översyn av riksdagens arbetssätt för att se hur man kan förbättra möjligheterna för det.