Fru talman! Betänkandet som handlar om riksdagens arbetsformer är, som nämnts tidigare, kanske ganska introvert. Många av de saker vi behandlar i riksdagen handlar om omvärlden, men det här är ett av de få betänkanden som handlar om riksdagen. Det kan ju funderas över hur viktigt det är att vi ägnar oss åt det och tar upp kammartid, men i transparensens namn är det viktigt att det finns en inblick från allmänheten i hur vi arbetar i det här huset.

Riksdagen är en fantastisk plats - den svenska demokratins högborg. Det är viktigt att det arbete vi gör här uppnår önskat resultat. I den här kammaren sitter 349 ledamöter som alla har fått väljarnas förtroende att företräda dem. Med våra egna politiska ambitioner och målsättningar, med vallöften och långsiktiga utfästelser klev vi alla in i den här kammaren med ett syfte - inte att sitta här och vänta på att det ska bli val igen om några år, utan att arbeta med att genomföra och utföra saker som vi har lovat väljarna och som är till gagn för hela Sverige.

Riksdagens arbetsformer är i den kontexten en väldigt viktig del av funktionen i vårt demokratiska arbete. Att arbetsformerna fungerar väl är avgörande för att vi sedan ska kunna komma till väljarna och säga att vi har gjort vårt bästa. I den bästa av världar skulle vi inte behöva lägga mycket tid på våra egna arbetsformer; de skulle bara fungera. Men det finns alltid saker att förbättra, även på denna fantastiska plats på jorden som är Sveriges riksdag. En sådan sak är det som nämnts tidigare om arbetet med A-punkter i EU-nämnden, som KU nu tillkännager för riksdagsstyrelsen att man kan behöva titta över hur samrådet ser ut kring i syfte att vi i riksdagen ska kunna ägna verksamheten åt och lägga vår energi på det som är viktigast.

Precis som kollegan från Socialdemokraterna redogjorde för är ju Apunkter i mångt och mycket redan färdigförhandlade, och möjligheten att påverka innehållet i dem är mycket begränsad. Men det finns ändå tillfällen då det finns en demokratisk poäng med att följa upp hur regeringen väljer att hantera dem. Det fanns en ordning innan den nuvarande där man fokuserade på A-punkter av vad jag tror att man kallade "större vikt" eller av mer principiell beskaffenhet, och lade sin energi där. Men i den rådande ordningen tittar man på och samråder om alla A-punkter, trots att många av dem redan är färdigförhandlade och okomplicerade. Det läggs alltså statliga resurser på att i princip klarera och expediera dem. Det kan vara klokt att se över, och det kan finnas många anledningar till detta.

Fru talman! Det är som sagt avgörande att det här huset fungerar på ett så bra sätt som möjligt. Konstitutionsutskottet har flera viktiga uppgifter i detta. Vi är beredande utskott för frågorna och bereder också budgeten för riksdagen och Riksdagsförvaltningen.

Det är av förklarliga skäl så att även om regeringen lägger budgetpropositionen skriver de inte in några politiska ambitioner för Riksdagsförvaltningen. Det skulle ju vara en märklig ordning om regeringen, som är avhängig riksdagens stöd, skulle börja ge pekpinnar till Riksdagsförvaltningen. Om det ska ske och om man på något sätt ska ha en politisk ambition för Riksdagsförvaltningens arbete finns det några olika ställen där man kan göra det - riksdagsstyrelsen är såklart ett, men det är en myndighetsstyrelse som inte har en parlamentariskt adekvat sammansättning. Men KU, där budgeten bereds, är ett annat.

Jag vill väcka en tanke hos konstitutionsutskottets ledamöter, kollegorna och allmänheten. Vi borde kanske skänka mer tid och större omsorg i kommande budgetprocesser åt vilka politiska signaler vi i det parlamentariskt väl sammansatta och mycket väl sammansvetsade konstitutionsutskottet, där vi söker enighet och konsensus, skickar till Riksdagsförvaltningen. Hur kan Riksdagsförvaltningens arbete med att stödja ledamöterna och de politiska processerna utvecklas och bli ännu bättre? Det är en framåtblickande tanke som vi kanske tillsammans behöver ta oss an. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.