Herr talman! Regeringens proposition syftar till att ge Skatteverket bättre möjligheter att minska mängden fel i folkbokföringsverksamheten, och det är behövligt. Sverigedemokraterna tillstyrker förslaget.

Folkbokföringen är avsedd att tillgodose samhällets behov av basuppgifter om befolkningen i Sverige. Registren är till för att visa var någonstans i landet en person ska beskattas och var personen har rätt att rösta. De fungerar också som underlag för utbetalningar från välfärdssystemen och som underlag för samhällsplanering och forskning.

Av regeringens proposition framgår att den analys av folkbokföringsfelet som Skatteverket gör endast omfattar personer som är eller borde vara folkbokförda i Sverige. Personer som vistas i landet utan laglig rätt ingår per definition inte i folkbokföringsfelet, och detsamma gäller personer med samordningsnummer som vistas i landet tillfälligt. Analysen omfattar heller inte fel i till exempel namn eller relationer.

Herr talman! Riksrevisionen publicerade en granskningsrapport år 2017 där man konstaterade att ett av problemen med folkbokföringen är minskat incitament att rapportera in korrekta uppgifter till Skatteverket, bland annat på grund av problem på bostadsmarknaden. Andra skäl till felaktigheter i folkbokföringen är flyttar till respektive från Sverige.

Riksrevisionen konstaterar att det saknas kunskap om hur omfattande folkbokföringsfelen är trots att regeringen har begärt att Skatteverket ska göra en bedömning av hur kvaliteten i folkbokföringen ser ut. Riksrevisionens slutsats är att Skatteverkets kvalitetsarbete inte bedrivs på ett effektivt sätt. Skatteverket har uppskattat att cirka 200 000 personer är felaktigt folkbokförda i Sverige, men man medger att det verkliga antalet kan vara mycket högre än så. Ingen vet säkert.

Vi har sett exempel på hur felaktig folkbokföring utnyttjas för välfärdsbedrägerier och för att illegala migranter som inte har rätt att vistas i Sverige ska kunna hålla sig undan.

Vi har sett exempel på hur personer helt plötsligt fått en inneboende som bara skrivit sig på någon annans adress utan dennes vetskap. Det upplevs som ytterst obehagligt av den som drabbas och kan i vissa fall också få negativa praktiska konsekvenser, till exempel uteblivna bidrag av olika slag.

Det finns exempel på att dussintals och ibland hundratals personer är folkbokförda på samma adress. Det förekommer att den som uppbär bidrag felaktigt anger Sverige som sin adress men bor utomlands utan myndigheternas vetskap.

Under ytan döljer sig ett omfattande missbruk av transfereringssystem och bidrag. Den bristande kontrollen underlättar också för ljusskygga verksamheter i allmänhet, vilket indirekt kan bana väg för grövre brottslighet. Det finns luckor i systemet som utnyttjas av kriminella nätverk, vilket utmynnar inte bara i missbruk av transfereringssystemen utan också i att personer som inte har rätt att befinna sig i landet eller har tagit sig in illegalt begår brott eller används som svart arbetskraft.

Det har öppnats upp för en ny bransch inom organiserad brottslighet där man säljer adresser till utlänningar. Bland annat gymnasielagen har bidragit till det.

Herr talman! I regeringens proposition föreslås att Skatteverket ska föra en analys- och urvalsdatabas, där personuppgifter ska få behandlas för att tillhandahålla information som behövs för dataanalyser och urval i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga uppgifter i folkbokföringsverksamheten. De uppgifter som i dag får behandlas i folkbokföringsdatabasen ska i huvudsak också få behandlas i analys- och urvalsdatabasen.

En bestämmelse i lag ska upplysa om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i analys- och urvalsdatabasen.

Det framgår också att det ska finnas sekretess - vissa sökförbud ska gälla, och metoderna för att ta fram urval och sökbegrepp ska dokumenteras så att de kan kontrolleras i efterhand. Dessutom framgår att ytterligare bestämmelser om skyddsåtgärder ska kunna regleras i förordning.

Herr talman! De senaste decenniernas migrationspolitik har inneburit en stor oreda i fråga om vilka som uppehåller sig i Sverige. Dessutom har man haft en administrativ oordning när det gäller tilldelning av samordningsnummer för personer som kommit till Sverige. Flera myndigheter har haft möjligheten att tilldela personer samordningsnummer.

Vi har länge uttryckt kritik mot den oreda som skapats genom detta förfarande. Vi menar att samordningsnummer bara ska gå att få genom att inställa sig personligen hos en och samma myndighet, förslagsvis Skatteverket, och mot uppvisande av godkänd legitimation och registrering av vederbörandes biometriska uppgifter. Detta är för att förhindra att en person kan ha flera samordningsnummer eller att annan oordning i systemet uppstår, till exempel att personer som har fått ett samordningsnummer försvinner ur databasen.

Samordningsnumren bör ha en tidsbegränsning så att de som inte längre används för det ändamål som de ställdes ut för ska kunna gallras bort. För att få ett samordningsnummer ska det alltså krävas personlig inställelse och registrering av biometriska uppgifter. Det behövs därför en total översyn, något som vi har föreslagit sedan en tid.

Herr talman! I det här betänkandet behandlas dels regeringens proposition 41, dels motioner från den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till reservation 9.

(Applåder)