Fru talman! Ungefär så här ser det ut: Kulturministern hänvisar till regeringsförklaringen och Tidöavtalet om att politiken inte ska styra innehållet i kulturen, och verkligheten på allt fler platser i vårt land tyder på det motsatta. Jag funderar mycket på var vi befinner oss om ett år, två år eller kanske tre år och på hur många platser fri kulturutövning, kulturverksamheter, sagostunder, luciatåg, samtidskonst, utställningar om nazism eller böcker på andra språk än svenska då stoppas, ställs in, polisanmäls eller hindras av politiker i vårt land.

Kulturministern uttalade så sent som förra helgen i lördagsintervjun att hon är kompromisslös när det gäller en armlängds avstånd, och samtidigt är hon den första kulturministern i Sverige att bygga sitt mandat på Sverigedemokraternas stöd. Sverigedemokraterna har en egen tolkning av principen om en armlängds avstånd. En talesperson uttryckte nyligen att politiker visst ska ha rätt att stoppa kultur.

Fru talman! Visst stoppas det kultur i vårt land. I Sölvesborg skulle böckerna på annat språk än svenska inte finnas i bibliotekets utbud. I Norrköpings stadsmuseum skulle bilden som visar Sverigedemokraternas historia tas ned eller mötas av en polisanmälan. I Trelleborg, Malmö och Kalmar tvingades sagostunder att genomföras med vakter och omfattande säkerhetsskydd. I Bollnäs stoppades luciafirandet därför att lucian var icke-binär. Senast har länsmuseet i Gävleborg varit föremål för politiska överträdelser. Den sverigedemokratiska ordföranden lät meddela att det nu är fritt fram för politiker att styra innehållet på institutionerna och att museets ytor i mindre grad ska användas till samtidskonst.

Fru talman! Hur länge kan man som kulturminister gömma sig bakom en regeringsförklaring och ett Tidöavtal medan det här är en verklighet som börjar bli kännbar i människors vardag på kommunal och regional nivå? Den här typen av politiska överträdelser, som många gånger grundar sig i en mobb på sociala medier, minskar utrymmet för hbtqi-personer. Det minskar utrymmet för den som vill utmana normer. Det minskar utrymmet för den som använder sig av konsten och kulturen för att väcka nya perspektiv, och det minskar utrymmet för en mångfald av yttringar sida vid sida.

När politiker bestämmer sig för att styra innehållet i kulturen kan man tro att det blir massprotester, men oftast är resultatet självcensur och anpassning. Konsekvenserna ska kulturministern själv lyfta fram nu när Sverige är EU-ordförandeland eftersom en prioriterad fråga är fristäder för konst- och kulturskapare som inte längre kan verka i sina hemländer på grund av en utveckling av just självcensur och anpassning. Om man inte markerar mot och stoppar den här typen av överträdelser finns det risk för en utveckling av auktoritära tendenser - så även här i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den här debatten initierades efter en överträdelse på regional nivå i Gävleborg. Kulturministern kan omöjligen ha missat att överträdelserna blir allt fler. Hur reagerar hon på museichefens och personalens oro? Har hon med ett ord kritiserat sitt samarbetspartis agerande? Den här kompromisslösheten när det gäller armlängds avstånd, hur och när kommer den till uttryck?

Kulturministern lovade dessutom för mer än två månader sedan i debatt här i kammaren att hon skyndsamt skulle återkomma med förslag. Mina frågor är: När kommer förslag på åtgärder, och tänker kulturministern agera mot sitt samarbetsparti?